DNA-fingeravtrycksanalys är en metod för att fastställa om genetiskt material härstammar från en specifik person eller grupp. Tekniken kallas även DNA-profilering eller DNA-typning och används i första hand för att identifiera individer utifrån deras genetiska sammansättning. Processen utförs genom att samla in ett DNA-prov från en mängd olika källor, exempelvis blod, saliv, sperma eller hår. Resultaten jämförs därefter med DNA från möjliga källor.
Den brittiske genetikern Alec Jeffreys är den som utvecklade metoden för individidentifiering, alltså DNA-profilering, år 1985. Han upptäckte att vissa områden i DNA innehåller specifika sekvenser som upprepas flera gånger. Han fann dessutom att antalet upprepade sektioner i ett prov skiljer sig från person till person, vilket gör varje profils unik.
Människor har, liksom alla levande organismer, DNA som ärvs från föräldrarna. DNA består av så kallade baspar – de fyra byggstenarna A, C, T och G. Dessa fogas samman och bildar långa kedjelika sekvenser, vilka utgör våra gener. Generna fungerar som genetiska ord som kommunicerar med våra celler och talar om vad de ska göra. Eftersom 99 procent av människans DNA är identiskt ligger skillnaderna mellan olika personer i ordningen av basparen.
Ett av de viktigaste verktygen för brottsutredare är DNA-fingeravtrycksanalys. Ofta lämnar gärningspersonen spår av sitt DNA på brottsplatsen, vilket kan användas som bevis i en rättsprocess. Genom att analysera prover av blod, sperma, naglar, hudceller och annat material som lämnats på föremål som kläder och ytor kan analytiker genomföra DNA-fingeravtrycksanalys. Resultaten från bevisen som samlats in på brottsplatsen jämförs sedan med den misstänktes genetiska material. Detta innebär antingen att personen kan identifieras som möjlig källa eller helt uteslutas från utredningen.
Förutom att hjälpa till att lösa brott är DNA-fingeravtrycksanalys värdefull för föräldrar och vårdpersonal som vill upptäcka ärftliga sjukdomar och medicinska tillstånd hos foster och nyfödda. Diagnostisk testning kan utföras för sjukdomar som Alzheimers, sicklecellanemi, muskeldystrofi, Huntingtons sjukdom och hemofili. DNA-fingeravtryck används även vid faderskapstest för att fastställa ett barns biologiske far. I vissa fall görs tester för att identifiera modern.
Den DNA-analys som normalt används identifierar inte en individ utifrån dennes fullständiga DNA. Det skulle krävas analyser av miljontals basparssekvenser för att visa de unika sekvenserna. I stället använder DNA-analytiker en metod som visar upprepande mönster i delar av det genetiska materialet. Denna process identifierar inte en enskild person, men avgör dock om två DNA-prover matchar varandra. Den kan också fastställa om proverna kommer från individer som är släkt med varandra eller inte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online