Alla levande organismer på vår planet består av mikroskopiska byggstenar som kallas celler. En cell är den minsta enheten i en organism som kan utföra livets aktiviteter. Dessa aktiviteter omfattar att upprätthålla homeostas, reglera ämnesomsättningen samt reproduktion och ärftlighet.
Celler delas in i två huvudkategorier: djurceller och växtceller, som liknar varandra men samtidigt har unika egenskaper. Båda celltyperna innehåller små organeller som var och en utför en specifik uppgift för att organismen ska fungera och trivas. En organell är en membranomsluten struktur som ansvarar för en specifik cellfunktion.
Cellmembranet (även kallat plasmamembran eller lipidbilager) formas genom växelverkan mellan fosfolipiderna i membranet och vattnet inuti och utanför cellen. Plasmamembranet har två grundläggande funktioner: det fungerar som en selektiv barriär som endast släpper igenom vissa ämnen, och det ger cellen en flexibel form.
Även om cellväggen inte räknas som en organell utgör den, precis utanför cellmembranet, yttersta ytskiktet hos en växtcell. Den består av cellulosa, och dess styva struktur ger stöd och skydd åt växtcellen. Inuti cellen finns cytoplasman, i vilken alla organeller flyter fritt.
Cellkärnan övervakar all cellaktivitet genom att lagra och kopiera genetisk information. Nukleolen är en organell som finns inuti cellkärnan och ansvarar för att producera RNA (ribonukleinsyror) och bygga upp ribosomernas subenheter.
Mikrotubuli och mikrofilament är proteinstrukturer som tillsammans bildar cellens cytoskelett, vilket ansvarar för att organisera och bibehålla cellens form. Det finns två typer av ribosomer: de som sitter fast på det endoplasmatiska retikulet och de som flyter fritt i cytoplasman.
Ribosomerna på det endoplasmatiska retikulet producerar proteiner som ska infogas i cellmembranet eller exporteras från cellen för användning i andra delar av organismen. De fria ribosomerna producerar däremot proteiner som används direkt i cytosolen, den flytande delen av cytoplasman.
Det endoplasmatiska retikulet är ett system av membransäckar och kanaler som deltar i biosyntes, modifiering och transport av ämnen inom cellen. Det delas in i två underkategorier: slätt och grovt endoplasmatiskt retikulum. Det släta retikulet är involverat i produktionen av lipider och fettsyror, medan det grova retikulet täcks av ribosomer och deltar i produktionen av proteiner.
Mitokondrien är platsen för cellandningen – organismens energiproducerande center – och finns i såväl djurceller som växtceller. Den omvandlar näringsämnen (nedbrutna till glukos) och syre till energilagrande molekyler i form av ATP, en process som ger biprodukterna koldioxid och vatten.
Kloroplasten finns däremot endast i växtceller och är platsen för fotosyntesen. Den fångar solljusets energi och omvandlar vatten och koldioxid till glukos och syre – den kemiska reaktion som är motsatsen till cellandningen.
Golgiapparaten bearbetar, packar och utsöndrar ämnen från cellen, och fungerar därmed som cellens distributioncenter. Lysosomer finns endast i djurceller, protister och svampar. De innehåller hydrolytiska enzymer som ansvarar för nedbrytningen av organiska molekyler (proteiner, kolhydrater, lipider och nukleinsyror), gamla eller skadade organeller, samt bakterier och virus som tagit sig in i cellen.
Centrioler är unika för djurceller och spelar en viktig roll vid celldelningen, där de hjälper till att separera det genetiska materialet korrekt till de nya cellerna. Vakuoler lagrar huvudsakligen vatten och näringsämnen i cellerna. Hos växtceller är den centrala vakuolen särskilt stor och bidrar dessutom till cellens stadga och inre tryck, så kallad turgor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online