Mycket återstår fortfarande att lära om stamcellernas förmåga att behandla sjukdomar. Men om deras regenerativa egenskaper fungerar lika bra som tidiga forskningsresultat antyder, skulle stamceller kunna bli nyckeln till behandling av cancer, Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.
Forskare arbetar främst med två typer av stamceller: vuxna stamceller, som idag är den enda sort som faktiskt används för att behandla sjukdomar, samt embryonala stamceller.
Med metoder som utvecklats ur stamcellexperiment på möss lyckades forskare 1998 ta fram den första humana embryonala stamcellslinjen. Eftersom stamceller har förmågan att förnya sig själva menar forskarna att de kan användas för att reparera skadade vävnader och organ. Embryonala stamceller kan dessutom styras att specialisera sig för specifika funktioner i kroppen. Bland de sjukdomar som stamceller potentiellt skulle kunna behandla finns diabetes, ryggmärgsskador och hjärtsjukdom.
Vuxna stamceller har använts vid benmärgstransplantationer i över 40 år. Enligt National Institutes of Health (NIH) används de för att återuppbygga immunsystemet efter att leukemi, lymfom och andra blod- eller autoimmuna sjukdomar behandlats med cellgiftsterapi. I mer begränsad omfattning har de även använts vid behandling av diabetes och avancerad njurcancer.
Bland de mest lovande användningsområdena för stamceller finns fortsatt forskning kring hur celler utvecklas normalt, samt användning som testmodell för nya läkemedel.
Men kanske blir stamcellernas viktigaste roll i framtiden inom området organtransplantationer.
Eftersom efterfrågan på transplantationsorgan långt överstiger tillgången hoppas forskarna att stamceller ska kunna minska denna akuta brist. Stamceller skulle kunna användas för att odla nya celler som ersätter skadad vävnad – utan att patienten behöver vänta på ett donerat organ.
Stamcellsforskning är inte helt fri från kontroverser. För att utvinna embryonala stamceller måste forskarna idag förstöra embryot. Många, särskilt de som beskriver sig som abortmotståndare, anser att detta innebär att man förstör mänskligt liv. Förespråkarna för embryonal stamcellsforskning hävdar å sin sida att embryona används innan de har implanterats i livmodern och därför endast utgör en samling celler – inte ett mänskligt liv.
President George W. Bush fördömde förstörelsen av embryon och införde kraftiga begränsningar av forskningen under sin ämbetsperiod. Kort efter sitt tillträde 2009 hävde president Barack Obama dessa hinder och deklarerade sitt stöd för ”ansvarsfull och vetenskapligt värdefull human stamcellsforskning, inklusive forskning på humana embryonala stamceller, i den mån lagen tillåter”.
Lagstiftare världen över har dessutom infört egna nationella restriktioner, vilket gör att stamcellsforskningens rättsliga läge ser mycket olika ut mellan olika länder.
Även när han hävde föregående administrations begränsningar visade president Obama stor återhållsamhet vad gäller stamcellernas löften och påpekade att mycket fortfarande är okänt. ”Jag kan inte garantera att vi kommer att finna de behandlingar och botemedel vi söker”, sade han.
Sedan dess har forskningsfältet dock utvecklats betydligt. Upptäckten av inducerade pluripotenta stamceller (iPSC), där vanliga kroppsceller kan programmeras om till stamceller utan att embryon behöver förstöras, har öppnat nya dörrar och delvis minskat den etiska kontroversen. Kliniska prövningar av stamcellsbaserade behandlingar pågår idag runt om i hela världen, och framtiden ser lovande ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online