De vanligaste formerna av kisel som används inom kemin är, tack och lov, ofarliga. Både gummikisel och kiseldioxid klassas inte bara som ofarligt avfall av EPA (USA:s miljöskyddsmyndighet) – de förekommer dessutom flitigt i vardagen. Gummikisel finns i många vanliga produkter i hemmet och blir alltmer allmänt förekommande. Kasseringen av kisel följer därför samma grundprinciper som vid kassering av annat ofarligt avfall.
Slå upp vilka regler som gäller för kassering av ofarligt avfall hos din stat, din kommun och ditt laboratorium. Beroende på vilket labb du arbetar på kan man föredra att kisel spolas ner i avloppet, slängs i soporna eller läggs i en behållare för återvinningsbart material.
Om du arbetar med kiseldioxid ska du undvika hudkontakt, förtäring och inandning när du kasserar ämnet enligt laboratoriets riktlinjer. Även om kiseldioxid inte är särskilt giftigt kan hudkontakt, inandning och förtäring orsaka irritation.
Tvätta kiselbehållaren noggrant enligt laboratoriets rutiner och ställ den sedan på ett torkställ så att den är redo för nästa användning.
Förvara oanvänt kisel i en tätt försluten behållare och placera behållaren på en sval och välventilerad plats, skyddad från fukt och direkt solljus.
Tips: Kom ihåg att skilja på grundämnet kisel och polymeren silikon – de hanteras ofta olika beroende på form och renhet. Vid osäkerhet, kontakta alltid din labsäkerhetsansvarig eller kontrollera säkerhetsdatabladet (SDS) innan du kasserar något kemiskt ämne.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online