Den europeiska rödhaken är en vanlig syn i trädgårdar, parker och skogar över hela Europa. Fågeln känns omedelbart igen på sitt karakteristiska röda bröst och ansikte, medan stjärten är brun, grå och vit. Rödhaken är drygt 13 centimeter lång och har ett vingspann på cirka 25 centimeter. Hanar och honor är svåra att skilja åt eftersom de ser mycket lika ut. Individer som häckar i norra Europa flyttar söderut under vintern, och arten förekommer även i Nordafrika samt på öar i Atlanten.
När rödhaken kläcks är dess fjäderdräkt fläckig, brun och ganska matt. Det karaktäristiska röda bröstet växer fram först efter den första ruggningen i slutet av sommaren. Föräldrafåglarna är mycket territoriella, särskilt när de har ungar i boet.
Häckningssäsongen inleds i mars, och en kull består vanligtvis av tre till nio ägg. Äggen kläcks efter 12 till 15 dagars ruvning. Ungarna föds helt utan fjädrar, men de första dunfjädrarna börjar växa fram redan efter cirka tre dagar. Efter ungefär två veckor är ungarna redo att lämna boet och ta sina första flygningar.
Rödhakar är starkt revirhävdande fåglar som normalt inte tolererar varandra – förrän det är dags att häcka. Parningsprocessen kan inledas så tidigt som i januari, och paret delar sedan samma revir fram till mars. Honan bygger boet ensam, medan hanen matar henne under bygget som en del av uppvaktningen.
Under häckningssäsongen ger honan ifrån sig höga, utdragna läten som liknar de tiggeläten som flygga ungar använder. Forskaren M. East skriver i verket Aspects of Courtship and Parental Care of the European Robin att dessa läten sannolikt uppmuntrar hanen till uppvaktningsmatning, men att de "också kan förmedla information om hennes position, fertilitetsstatus och hur uppmärksam hennes partner är".
När häckningen väl har inletts samarbetar paret intimt. Tillsammans försvarar de sitt revir och skyddar äggen – och senare ungarna – mot andra rödhakar och rovdjur. I genomsnitt blir cirka 60 procent av alla lagda ägg till kläckta ungar.
Fördelningen av arbete är tydlig: honan stannar hos ungarna och håller dem varma, medan hanen skaffar mat åt både sin partner och de nykläckta ungarna. Rödhaken får vanligtvis två kullar per år, vilket kompenserar för den höga dödligheten bland ungfåglarna.
I det vilda lever rödhaken sällan längre än ett till två år, även om vissa individer blir betydligt äldre. I fångenskap kan arten däremot leva i mer än tio år. Enligt organisationen Young People's Trust for the Environment dör nästan tre fjärdedelar av alla rödhakar innan de fyllt ett år, oftast som offer för rovdjur som katter och hökfåglar.
Trots den korta livslängden och den höga dödligheten bland ungfåglar minskar inte rödhakens population – tack vare sin stora kullstorlek och flera häckningar per år håller beståndet sig stabilt över stora delar av Europa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online