Vattenlösliga föroreningar är ämnen som blandar sig med eller löser sig i vatten tack vare sin kemiska sammansättning. Vatten (H₂O) är en polär molekyl, vilket innebär att syreatomen bär en svag negativ laddning medan väteatomerna har en svag positiv laddning. Många vattenlösliga föroreningar är polyatomiska joner – laddade partiklar som består av flera atomer – och kan i höga koncentrationer vara dödliga för både växter och djur. Tack vare sin elektriska laddning löser dessa ämnen sig mycket lätt i polära lösningsmedel som vatten.
Många vattenlösliga föroreningar är en direkt följd av antropogena, det vill säga mänskligt skapade, aktiviteter. Överanvända bekämpningsmedel och gödningsmedel tas upp av marken och tar sig så småningom vidare till grundvattnet, som i sin tur rinner ut i floder, sjöar och hav. Dessutom kan läkemedel som spolas ner i toaletten skada vilda djur som lever i eller nära vattendrag, samt störa växters och djurs hälsa och reproduktion.
Avloppsreningsverk är byggda för att avlägsna giftiga föreningar som ammoniak, nitrat och fosfat från hushållsavlopp och jordbruk, samt för att återvinna vatten för mänsklig konsumtion. En studie publicerad i februariutgåvan 2011 av tidskriften Science of the Total Environment undersökte effekterna på vattendrag nära avloppsreningsverk. Forskarna provtog vatten från två bäckar i Spanien och fann att halterna av ammoniak och nitrat var fyra till fem gånger högre upp till en kilometer från anläggningarna, jämfört med obebyggda områden. Fosfaterna visade dock motsatt mönster – deras halter minskade ju längre bort från bebyggelse och jordbruksmark man kom.
Övergångsmetaller som zink och koppar kan variera i laddningsstyrka. Zink och koppar är tydliga exempel på vattenlösliga metallföroreningar som kan orsaka organsvikt, nervskador och i värsta fall död. En studie publicerad i marsnumret 2011 av Aquatic Toxicology undersökte hur dessa metaller påverkar födosöksbeteendet hos karp, en vanlig fiskart som ofta används som indikator på vattenkvalitet. Resultaten visade att födointaget minskade signifikant redan inom tre timmar efter exponering för metallerna. Studien drog slutsatsen att födointag är en användbar indikator för att mäta effekterna av metalltoxicitet i akvatiska miljöer.
Det endokrina systemet styr utsöndringen av hormoner, som reglerar ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion och många andra kroppsfunktioner. En studie i marsnumret 2010 av Environmental Toxicology and Chemistry utvärderade mängden hormonstörande ämnen (EDC), exempelvis läkemedel som p-piller samt insekticider, som släpptes ut från avloppsreningsverk i två floder i Tjeckien. Forskarna mätte halterna av läkemedelsrester, bekämpningsmedel och andra polära molekyler i vattenprover från floderna och kunde fastställa att avloppsreningsverken var den främsta källan till föroreningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online