Surhet mäts på pH-skalan, som visar koncentrationen av fria vätejoner – laddade atomer som ger vattnet dess sura egenskaper. Normalt ligger pH-värdet i sötvattendrag som strömmar, bäckar och sjöar mellan sex och åtta, vilket är idealiskt för de flesta sötvattensfiskar och groddjur. Detta intervall är även optimalt för kläckningen av insektsägg, en viktig födokälla för de flesta djur som lever i dessa vattendrag.
Ett sjunkande pH-värde innebär ökad surhet. När pH i ett sötvattensystem når fem kan de flesta djur inte längre överleva eller fortplanta sig. Enligt en undersökning från den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) blir sötvatten surt när ekosystemen inte längre kan buffra eller filtrera surt regn och andra ämnen som sänker pH-värdet.
Författarna uppskattar att fler än 1 000 amerikanska sjöar större än tio hektar, samt tusentals kilometer anslutna strömmar och bäckar, påverkas av försurning. Rapporten slår fast att sura förhållanden utlöser en kedjereaktion som leder till massiva fiskdöden och, i vissa fall, att hela arter försvinner.
Unga fiskar, så kallade juveniler, är särskilt känsliga för pH-förändringar. När vattnets pH når cirka fem kan de flesta ungfiskar inte längre ta upp syre och andra viktiga näringsämnen på rätt sätt. Vid denna nivå kan dessutom rommen inte kläckas, vilket ytterligare minskar fiskbestånden.
Känsligheten varierar dock mellan arter. Enligt EPA dör musslor och snäckor redan när pH närmar sig sex, medan dagsländor och kräftor klarar sig i vatten med pH nära fem. Abborre överlever inte när surheten når pH fyra, men grodor tål värden något under fyra.
Avlagringar av tungmetaller längs bäckarnas stränder kan öka surheten ytterligare, eftersom metallerna lakas ut i vattnet vid regnfall. En studie publicerad i tidskriften Science of the Total Environment (november 2007) undersökte sambandet mellan markens pH, organiskt material och tungmetallen koppar.
Forskarna analyserade jordprover från en soptipp i Zimbabwe, känd för sina kopparavlagringar som lakas ut i vattnet. Proverna visade att föreningen kopparoxiklorid ökade kopparhalten i vattnet med hela 500 gånger. Forskarna konstaterade att höga koncentrationer av denna metall direkt hängde samman med ökad surhet.
Sedan USA:s federala regering stiftade Clean Water Act 1972 har stora insatser gjorts för att återställa bäckar och andra sötvattenmiljöer. En studie i Science of the Total Environment (juni 2004) följde tillståndet för Deckers Creek i West Virginia under 25 år, från 1974 och framåt.
Forskarna analyserade pH-värden i vattenprover från 29 platser längs bäcken, som förorenats av metaller från gruvdrift i bergen. Resultaten visade att pH-nivåerna förbättrats fram till 1999–2000, tack vare att vattenkvalitetslagarna börjat verkställas.
Försurningen av sötvatten är ett globalt problem som även drabbat Skandinavien hårt, där surt regn från industriella utsläpp skadat tusentals sjöar och vattendrag. Kalkning har använts som motåtgärd, men den mest effektiva lösningen är att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider vid källan. Erfarenheterna från USA:s Clean Water Act visar att tydlig lagstiftning och långsiktigt engagemang faktiskt kan vända en negativ trend och återställa skadade ekosystem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online