Dagvatten har en betydande inverkan på vattenkvalitet, folkhälsa och miljö. Även om företag och kommuner är noga med att inte släppa ut farliga kemikalier i offentliga vattendrag eller havet, förorenas nederbörden som faller över tätorter ofta av skadliga ämnen. Kemikalier som finns i jord, sopor eller luftföroreningar kan bli en del av det dagvatten som samlas upp i bebyggda områden. Snö och regn som kommit i kontakt med förorenade stadsmiljöer rinner ut i havet eller andra lokala vatten och påverkar både vattenlevande organismer och människor.
Föroreningar i dagvattnet försämrar vattenkvaliteten avsevärt och är ofta skadliga för livet både i vattnet och på land. Vanliga kemiska föroreningar inkluderar kadmium, krom, bly och kvicksilver – tungmetaller som länge har erkänts som hälsofarliga. Om dagvattenavrinningen leder till ett vattendrag som används som dricksvattentäkt kan dessa kemikalier tas upp av människor och orsaka allvarliga hälsoproblem.
Dagvattnet kan också bära med sig patogener som bakterier, virus eller parasiter. Av dessa är bakterier de vanligaste och de som mest sannolikt orsakar sjukdom. Dokumenterade hälsoproblem som kopplats till dagvatten inkluderar feber, frossa, kräkningar, smärtsamma öronbesvär och tungmetallförgiftning.
Eftersom dagvattnet för in främmande kemikalier och patogener i vattendrag har det en mätbar effekt på livet där. Dagvatten är vanligtvis något varmare än den vattenmassa det rinner ut i, vilket kan höja temperaturen med flera grader. Fiskarter och undervattensväxter som är känsliga för temperaturförändringar kan få sitt ekosystem att bli ogästvänligt.
Habitat kan också skadas av sediment som följer med dagvattnet. Överskott av sediment minskar sikten i vattnet och kan med tiden blockera små undervattenspassager, vilket ytterligare stör ekosystemet.
När dagvattnet påverkar vattenlevande liv får det ofta även djupgående effekter på människor. Föroreningar och patogener som dagvattnet för in i vatten nära fiskevatten eller dricksvattentäkter kan lätt hitta vägen till människor, som då riskerar att drabbas av sjukdomar eller tungmetallförgiftning.
En studie från Kalifornien 1996 visade att personer som badade inom 100 meter från dagvattenavrinning hade betydligt större risk att drabbas av frossa, öronbesvär, feber och en rad andra obehagliga medicinska tillstånd.
Myndigheter har antagit lagstiftning om rent vatten som erkänner dagvattnet som en föroreningskälla för viktiga vattendrag. Dessa lagar kräver att kommuner och kommersiella verksamheter identifierar och minskar dagvattnets påverkan på miljön. De flesta av dessa krav leder till extra kostnader för konsumenter och skattebetalare.
Dagvattenavrinning påverkar dessutom fastighetsvärden negativt genom att försämra kvaliteten på den lokala miljön. Sediment från dagvatten måste kontinuerligt muddras för att hålla floder och bäckar fria. Även om dessa åtgärder är nödvändiga kostar de miljontals kronor varje år.
För att begränsa dagvattnets negativa effekter arbetar många städer med så kallad grön infrastruktur, exempelvis regnrabatter, permeabla beläggningar, gröna tak och lokaldammar som renar och bromsar vattnet innan det når sjöar och hav. Enkla åtgärder på fastighetsnivå – som att samla upp regnvatten, plantera vegetation och minska hårda ytor – kan också göra stor skillnad. Genom att hantera dagvattnet vid källan minskar både föroreningsutsläppen och kostnaderna för samhället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online