Bergskärningar och vätskor som uppstår vid borrning i undergrunden måste hanteras och deponeras på ett korrekt sätt. Även om borravfall kan vara stort till volymen betraktas det som endast svagt giftigt och regleras därför av varje delstats egna regler och tillstånd för borrning. För att bedöma deponiområden för borravfall ska du följa den aktuella delstatens krav på hantering av fast avfall. Som huvudregel gäller att den främsta prioriteringen för varje deponiområde alltid är att skydda vattenkällor.
Gör en noggrann bedömning av borravfallet. Även om borravfall inte klassificeras som farligt avfall är det inte acceptabelt att deponera avfall med höga halter olja, salt, biologiskt tillgängliga metaller eller industrikemikalier. Generellt sett räknas bergskärningar och vätskor från borrhålet till denna kategori av specialavfall. Det är dock viktigt att verifiera att inget farligt material finns, eftersom andra deponeringsmetoder måste användas för avfall som uppvisar toxiska egenskaper.
För att skydda användbara vattenkällor från förorening måste deponeringgropar placeras säkert avståndsmässigt bort från grundvattenkällor, översvämningsområden och våtmarker, såvida inte särskilda hydrogeologiska skyddsåtgärder används, exempelvis ler- eller syntetiska tätskikt. Deponeringgropar är lämpliga om de ligger inom berggrundsområden som inte kommer i kontakt med vatten. I områden med större löslighet bör deponeringgropen ligga under den huvudsakliga rotzonen men ovanför grundvattennivån.
Vid deponering på plats i lagringsgropar ska vätskorna få avdunsta ordentligt innan de täcks med ytmaterial. Vätskor kan nämligen lättare transportera föroreningar i avfallet till områden under deponin, vidare ner genom geologiskt material och slutligen ut till vattenkällor på större avstånd.
Spädning av avfall med ren, lokal jord är en acceptabel metod före deponering för att minska höga koncentrationer av kemikalier och uppfylla miljökraven. Vid behov gör denna metod det möjligt att deponera avfallet direkt på plats och undvika kostsamma tätskikt, samtidigt som vattenkällorna ändå skyddas.
Denna metod innebär att borravfallet sprids ut och därefter blandas in i det övre jordlagret, vanligtvis cirka 15–20 centimeter djupt, för att främja avdunstning och biologisk nedbrytning av kolväten. Kolvätena avlägsnas antingen genom att omvandlas till ånga eller genom att brytas ner av naturligt förekommande mikroorganismer. Denna deponeringsmetod hindrar föroreningar från att nå vattenkällor, så länge borravfallet uppfyller kriterierna för deponering – det vill säga att inga metaller, salter eller syror finns som försämrar den övergripande jordkvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online