Environmental Protection Agency (EPA) har utformat en omfattande uppsättning lagar och föreskrifter för att förhindra att farliga kemikalier sprids i miljön och förorenar vårt dricksvatten, vår mark eller den luft vi andas. Kemiskt avfall kan tas om hand på flera olika sätt – från deponering i landfyller och djupa brunnar till förbränning, där värdefulla beståndsdelar kan återvinnas och återanvändas av industrin.
Enligt EPA delas listat farligt avfall in i fyra olika kategorier. F-listan omfattar avfall från vanliga tillverknings- och industriprocesser, medan K-listan identifierar avfall från specifika branscher som petroleumraffinering och tillverkning av bekämpningsmedel. P- och U-listorna inkluderar specifika kommersiella kemiska produkter i oanvänd form, exempelvis läkemedelsprodukter.
Innan farligt avfall eller kemikalier kan kasseras måste det behandlas. Behandling är en process som förändrar en egenskap hos ett ämne för att göra det mindre giftigt för miljön. En kemikalie kan neutraliseras, återvinnas för vidare användning inom en annan bransch, eller göras säkrare för att underlätta transport, lagring och slutligt bortskaffande.
Bortskaffande innebär att kemiskt avfall placeras i eller på marken. Deponeringsanläggningar är konstruerade för att permanent omsluta avfallet och förhindra att det läcker ut i miljön. En markdeponeringsenhet kan vara en soptipp, en ytdamm, en markbehandlingsenhet, en injektionsbrunn eller en avfallshög.
Injektionsbrunnar är underjordiska brunnar som används för att ta hand om flytande farligt avfall. Brunnarna borras djupt ner i isolerade bergformationer, tusentals meter under våra underjordiska dricksvattenkällor. De är hårt reglerade för att säkerställa att dricksvattenkällorna inte förorenas.
Förbränningsugnar används för att förstöra farligt avfall eller behandla det inför slutligt bortskaffande. Enligt EPA förstör förbränning de giftiga organiska beståndsdelarna i farligt avfall samtidigt som den totala volymen minskar. Typer av ugnar för farligt avfall inkluderar roterugnar, vätskeinjekteringsenheter, uggar med fast härd och fluidiserade bäddugnar.
Pannor och industriella ugnar används för att elda farligt avfall för energiutvinning och för att återvinna material för senare användning. En panna är en sluten anordning som använder kontrollerad flamförbränning för att skapa energi från ånga, uppvärmd vätska eller heta gaser. En industriell ugn är en del av en tillverkningsprocess som använder termisk behandling för att elda avfall för materialåtervinning och energi. Cementugnar, makadamugnar, fosfatugnar, koksovnar, kalkugnar, masugnar, smältugnar och oxidationsreaktorer är alla exempel på industriella ugnar.
I Sverige och övriga EU motsvaras dessa amerikanska regelverk bland annat av EU:s avfallslagstiftning, kemikalieregelverket REACH samt Naturvårdsverkets föreskrifter för hantering av farligt avfall. Syftet är detsamma: att skydda människors hälsa och miljön från skadliga kemikalier genom hela avfallskedjan, från uppkomst till slutlig behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online