Kiselgur (även kallat fossilskalsmjöl eller diatomit) är ett material som finns i sedimentära bergarter. Det förekommer naturligt på havsbotten (saltvattenkiselgur) eller på uttorkade sjö- och flodbäddar (sötvattenkiselgur) och är ett mjukt, kiseldioxidrikt material som lätt smulas sönder till pulverform. Kiselgur består främst av fossil från hårdskaliga alger eller encelliga växter (fytoplankton) och har många olika industriella och hushållsmässiga användningsområden.
Kiselgur har en mycket hög absorptionsförmåga och kan torka ut händer och hud. Därför bör du aldrig hantera materialet utan handskar eller annat lämpligt skydd.
Vissa varianter av kiselgur – särskilt den fluxkalcinerade formen – innehåller högre koncentrationer av skarpkantig kristallin kvarts. Om du exponeras för detta utan dammmask kan det leda till allvarliga andningsproblem, silikos och i värsta fall lungcancer. Därför reglerar den amerikanska arbetarskyddsmyndigheten OSHA (Occupational Safety and Health Administration) hur mycket kristallin kvarts som får förekomma i dammpartiklar. Redan små exponeringar kan dessutom ge irritation i ögonen och på huden.
Kiselgur bildas av vissa alger i kustnära vatten. Snabb och överdriven algtillväxt kan bidra till allvarlig vattenförorening, eftersom algerna kväver de inhemska vattenväxterna. De bildar ett tjockt lager på vattenytan som solens ljus inte kan tränga igenom ner till botten, vilket gör att vattnet blir grönt. Algblomning orsakar dessutom kraftig syrebrist i vattnet. Några algarter är också kända för att producera domsyra, ett nervgift som snabbt kan döda många djur om det intas.
Det kemiska namnet på kiselgur är "diatomésilika". Det är ett pulver som framställs ur diatomit. Partikelstorleken är vanligtvis finare än 45 mikron och kan i vissa fall vara ännu mindre.
De viktigaste kemiska beståndsdelarna i kiselgur är:
Kiselgur har många praktiska tillämpningar. När nitroglycerin absorberas i diatomit blir det betydligt mer stabilt – denna blandning är allmänt känd som dynamit. Eftersom materialet har hög porositet och innehåller mikroskopiskt små ihåliga partiklar används det ofta som filtreringsmedium i simbassänger, vattenreningsverk och akvarier.
Den fina pulverstrukturen kan även absorbera lipider från insekternas vaxartade ytterskikt, vilket gör att kiselgur används som ett naturligt bekämpningsmedel i trädgårdar och jordbruk. Dessutom används diatomit ofta som slipmedel och, tack vare sin låga ledningsförmåga, som isoleringsmaterial.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online