Motsträviga föroreningar är ämnen som kvarstår i miljön under mycket långa perioder innan de bryts ned av naturligt förekommande mikroorganismer. Det förklarar professor Joseph W. Lengeler i boken Biology of the Prokaryotes. Dessa föroreningar kan finnas kvar i miljön i hundratals år och orsakar allvarliga problem som förgiftning av vilda djur och markförorening.
Bland de mest kända motsträviga föroreningarna återfinns DDT (diklor-difenyl-trikloretan), diklorpropan, dibrom-3-klorpropan och polyeten.
DDT är ett insektsmedel som först syntetiserades år 1874. Användningen stoppades i USA år 1972 på grund av de potentiella hälsoeffekterna på både befolkningen och vilda djur, enligt National Pesticide Information Center. DDT är extremt beständigt i miljön – halveringstiden i jord ligger mellan två och 15 år. I en vattenmiljö kan halveringstiden dock nå upp till hela 150 år.
Halopropaner, såsom diklorpropan, triklorpropan och dibrom-3-klorpropan, är kemiska ämnen som finns i bekämpningsmedel, färger och lacker, enligt universitetet i Groningen i Nederländerna. Halveringstiden för diklorpropan varierar från sex månader upp till två år. Dibrom-3-klorpropan tillverkas inte längre och används inte längre inom jordbruket i USA, tack vare sin höga toxicitet och sin imponerande halveringstid på 141 år i vatten, enligt Kaliforniens Office of Environmental Health Hazard Assessment.
Enligt African Journal of Biotechnology är polyeten ett vaxartat, genomskinligt och lätt plastmaterial som används i stor utsträckning både industriellt och i hemmet. Många plastpåsar tillverkas just av polyeten. Om en plastpåse hamnar i naturen kan det ta upp till 1 000 år innan den helt bryts ned, enligt Times Online. Plastpåsar kan dessutom vara dödliga för vilda djur, eftersom djuren lätt misstar påsarna för föda.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online