De fyra kategorierna av farligt avfall – en komplett guide

Farligt avfall är ett stort problem för ett teknologiskt avancerat samhälle. Maskiner, verktyg och elektroniska apparater som underlättar vår vardag genererar också många former av potentiellt farligt avfall som måste hanteras med stor omsorg. Farligt avfall definieras som allt avfall som är lättantändligt, frätande, explosivt eller reaktivt, giftigt eller radioaktivt. Den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) delar in farligt avfall i fyra huvudkategorier baserat på typ och ursprung.

Listat avfall

Listat avfall är avfallsprodukter som specifikt definierats av EPA som farligt avfall. De delas in i tre grupper beroende på sitt ursprung. Avfall på F-listan genereras av flera vanliga industriella processer inom många sektorer av ekonomin och kallas därför för icke-källspecifikt avfall. Hit hör lösningsmedel, avloppsvatten, slam från avloppsvattenrening samt flera industriella rengörings- och avfettningsmedel.

K-listan består av avfall från specifika branscher, bland annat tillverkning av bekämpningsmedel och petroleumraffinering. Detta kallas källspecifikt avfall och omfattar avloppsvatten och slam från produktions- och behandlingsprocesser som är unika för dessa industrier. P-listan och U-listan består slutligen av kasserade kemiska produkter som aldrig har använts, till exempel läkemedel eller bekämpningsmedel.

Universellt avfall

Universellt avfall är allmänt använda produkter som batterier, bekämpningsmedel, ljuskällor och produkter som innehåller kvicksilver. EPA har särskilda föreskrifter för produkter i dessa kategorier, utformade för att underlätta korrekt insamling, återvinning och behandling. Reglerna gör det också enklare för detaljhandelsbutiker att ta emot dessa produkter och uppmuntrar till återvinningsprogram som begränsar mängden avfall som hamnar på deponier.

Karakteristiskt avfall

Enligt EPA:s föreskrifter klassificeras en avfallsprodukt som inte finns med på någon lista som farligt avfall om den uppvisar minst en av följande egenskaper: toxicitet, reaktivitet, frätande egenskaper eller lättantändlighet.

• Toxiskt avfall kan vara skadligt eller dödligt vid förtäring eller hudabsorption. Felaktigt lagrat giftigt avfall kan dessutom läcka ut i vattenförsörjningen och orsaka skador långt bort från den omedelbara platsen.
• Reaktivt avfall är instabilt avfall som kan orsaka explosioner eller avge giftiga gaser, ångor eller rök när det blandas med vatten, hettas upp eller komprimeras.
• Frätande avfall inkluderar syror och baser som kan korrodera metallbehållare och andra material.
• Lättantändligt avfall är alla former av avfall som kan orsaka brand, självantända eller har en låg flampunkt (under cirka 60 °C).

Blandat avfall

Blandat avfall innehåller både radioaktiva och farliga komponenter. Det omfattar blandat transuraniskt avfall (MTRU), högradioaktivt blandat avfall (HLW) och lågradioaktivt blandat avfall (LLMW). MTRU skapas genom upparbetning av använt kärnbränsle, framställning av plutoniumreaktorbränsle och tillverkning av kärnvapen, och innehåller grundämnen tyngre än uran tillsammans med en farlig avfallskomponent. Högradioaktivt blandat avfall är en biprodukt av upparbetning av bestrålade mål från reaktorer och använt kärnbränsle, och innehåller tungmetaller, organiska ämnen och frätande komponenter. Lågradioaktivt blandat avfall genereras främst av forskning, utveckling och tillverkning kopplad till kärnvapenprogram.

Blandat avfall regleras både genom Atomic Energy Act (AEA) och Resource Conservation and Recovery Act (RCRA). I de flesta fall är lagarna förenliga, men när de kommer i konflikt har AEA företräde. EPA ansvarar för de farliga komponenterna i blandat avfall, medan de radioaktiva komponenterna hanteras av Nuclear Regulatory Commission och det amerikanska energidepartementet.