Traditionella metoder för att behandla avloppsvatten är ofta mycket kostsamma. En traditionell reningsprocess består av två faser. Den första fasen avlägsnar oorganiskt material, låter suspenderade partiklar sedimentera och använder anaeroba mikroorganismer för att bryta ner näringsämnen i vattnet. Den andra fasen använder stora tankar och filter för att klargöra vattnet så att det blir säkert för mänskligt bruk. Denna typ av avloppsrening kan kosta miljontals dollar att bygga och driva.
Ett alternativ till det andra steget i reningsverken är att använda konstgjorda våtmarker. De akvatiska växter som lever i våtmarkerna filtrerar vattnet på ett naturligt sätt och skapar samtidigt en livsmiljö för flyttande sjöfåglar, fiskar, sköldpaddor, grodor och andra vilda djur.
I våtmarksmetoden spelar växterna en avgörande roll för att rena vattnet och göra det säkert för människor att använda. De växttyper som trivs i våtmarker tar upp nitrater som finns i avloppsvattnet. I deras rötter lever nyttiga bakterier, alger, svampar och andra mikroorganismer som ansvarar för utbytet av koldioxid och syre, omvandlingen mellan ammonium och nitrat samt bortforslingen av fosfater. Även våtmarkens jord absorberar tungmetaller och andra ämnen när de sedimenterar på bottnen av det stillastående vattnet.
Våtmarker utgör en naturlig övergångszon mellan land och vatten. På samma sätt som filtertankarna i reningsverk tar växterna och jorden i denna zon bort skadliga metaller och kemikalier från vattnet innan det rinner ut i en sjö eller ett hav.
De akvatiska växter som naturligt fungerar som vattenfilter i våtmarker används även för att filtrera avloppsvatten. Det handlar bland annat om kaveldun, säv, andmat och vattenhyacinter. Deras rötter tar upp kväve och tungmetaller som tas upp i stjälkar och blad. Rötterna främjar dessutom tillväxten av nyttiga mikroorganismer som konsumerar näringsämnen som kan vara giftiga för människor, exempelvis ammonium och vissa fosfater. Mikroorganismerna frigör sedan nitrater och syre till vattnet. Växterna tar upp nitraterna, medan fiskar och andra vattendjur andas syret.
Vissa växter tål filtreringen bättre än andra, men de flesta av de nämnda växterna lever hela sin livslängd utan problem. De påverkas inte negativt av att användas för att filtrera avloppsvatten. När växterna dör naturligt är ersättningen fortfarande betydligt billigare än att byta ut och underhålla filtertankar i gott skick.
Akvatiska växter kan också rena andra typer av förorenat vatten. Konstgjorda våtmarker utgör en levande barriär som hindrar giftigt avrinningsvatten från att nå hav, sjöar, floder och bäckar. Dessa vatten inkluderar dagvattenavrinning, avloppsvatten från jordbruket, dränering från kolgruvor, avfall från oljeraffinaderier, lakvatten från kompost och soptippar samt utsläpp från fiskdammar. Akvatiska växter kan även filtrera förbehandlat industriavloppsvatten från pappersbruk, textilfabriker och anläggningar för bearbetning av skaldjur.
Dessa konstgjorda våtmarker gör inte bara vårt vatten säkert – de skapar också ett vackert ekosystem där djurlivet kan leva och frodas. Många livsmiljöer för sjöfåglar, sköldpaddor, fiskar och amfibier har återställts genom att anlägga våtmarker i områden som tidigare präglats av urbant förfall eller sopdumpningar. Våtmarkerna sparar pengar för samhällen och fungerar samtidigt som naturreservat. Dessa parker ger människor en plats att sitta och skåda fåglar eller njuta av en picknick. Flyttfåglar älskar särskilt den nya landskapsgestaltningen och har gjort dessa nya våtmarker till vanliga stopp under sina resor runt om i världen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online