Alla ämnen som är skadliga för människor och miljö klassificeras som giftiga. De farligaste föroreningarna behandlas kemiskt eller biologiskt och tas sedan om hand på avlägsna platser. Största delen av det giftiga avfallet kommer från tillverkningsindustri och kemisk bearbetning, men även hushållsavfall kan vara giftigt.
Hemgiftigt avfall inkluderar bland annat bekämpningsmedel, lysrör, asbest, elektronisk utrustning som TV-apparater och datorskärmar, använt fordonsolja, vissa färger, vissa batterier samt kylskåp och frysar. Kemikalierna i dessa produkter kan läcka ut i marken och förorena grundvattnet om de grävs ner på soptippar.
Att inte ta hand om giftigt avfall på rätt sätt medför allvarliga risker för både din hälsa och miljön.
Det finns en risk att utsättas för små mängder giftigt avfall både hemma och på arbetsplatsen, till exempel genom att slänga gamla mediciner eller arbeta med bekämpningsmedel.
Hushållsprodukter som innehåller giftiga och farliga ämnen måste märkas ut och förvaras i säkra behållare. Giftigt material kan vara explosivt, frätande, giftigt, mutagent (skadligt för kromosomer), radioaktivt, brandfarligt eller bioackumulerande (det vill säga det ansamlas i växter och djur längs näringskedjan).
Att spola ner antidepressiva läkemedel och p-piller i toaletten kan förorena avloppsvatten och skada fisk, groddjur och annat vattenlevande liv. Föroreningar kan dessutom vara cancerframkallande eller teratogena, vilket innebär att de kan orsaka fosterskador.
Giftigt avfall bildas som en biprodukt av kemiska, industriella och biologiska processer. De mest farliga typerna inkluderar radioaktivt avfall från kärnkraftverk.
Herbicider blir allvarliga föroreningar genom förbränning, klorblekning och olika tillverkningsprocesser. Tungmetaller som kadmium, kvicksilver och bly finns ofta i uttjänta fordon, batterier och datorkomponenter.
Giftigt avfall bör tas om hand snarast möjligt i stället för att lagras eller deponeras på soptipp. Viss giftigt stadssopor kan lämpligen förbrännas. Industriellt avfall som bränns upp, exempelvis tjära, färg, bekämpningsmedel och lösningsmedel, kräver högre temperaturer än hushållsavfall.
Farliga material som inte lämpar sig för förbränning, såsom asbest, kan förseglas permanent i behållare fodrade med betong, lera eller plast och därefter begravas på en deponi. Förbränning anses inte lämplig för avfall som kan avge skadliga eller illaluktande gaser och dioxiner, vilka betraktas som mycket farliga.
En bättre behandlingsmetod innebär att tillsätta kemiska eller biologiska medel före bortskaffandet, vilket gör avfallet mindre giftigt. Vid biologisk behandling uppmuntras bakterier att bryta ner avfallet så att endast en mindre giftig restprodukt blir kvar. Vissa reningsverk använder vattenburna mikroorganismer som fritt konsumerar biologiskt nedbrytbara organiska föroreningar och avger ofarligt avfall.
Mycket giftigt avfall är extremt kostsamt att ta hand om. På grund av de höga kostnaderna och den begränsade lagringskapaciteten för stora mängder giftigt avfall har en specialiserad internationell industri växt fram.
Bamenda och Yaoundé, två städer i det afrikanska landet Kamerun, har specialiserat sig på att hantera överskottsavfall. Andra utvecklingsländer som är angelägna om utländska investeringar driver liknande program.
Lokala och nationella myndigheter har det yttersta ansvaret för politik kring avfallshantering. Regeringar samarbetar allt mer med miljöexperter och aktivister från ideella organisationer för att ta fram bättre integrerade strategier för hantering av giftigt avfall.
Som ett resultat blir regler och bestämmelser för avfallshantering allt striktare. Medicinskt avfall förbränns numera oftare i stället för att dumpas på soptippar. Naturvårdare lobbar hos regeringar för att stänga kryphål i regelverket och uppmuntrar samtidigt medborgare att bättre skydda vår miljö.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA reviderade år 2009 två regler om farligt avfall – Definition of Solid Waste och Emission Comparable Fuels – för att uppmuntra bättre återvinning av vissa material och bidra till resursbevarande.
Alternativ till tillverkade produkter som förorenar mindre blir allt populärare. Klor, som ofta används för att bleka trä men som bildar skadliga dioxiner, ersätts successivt med syre. Inom många andra användningsområden har klor dock ännu inte ersatts.
Effektivare tillverkningsprocesser bidrar till att minska avfallet. Datorer styr numera svetsningsarbete, och bilföretag använder återvunna komponenter i nya fordon.
Bättre underhåll av maskiner minskar produktionen av giftigt avfall. Återvinning blir dessutom allt mer ekonomiskt lönsamt, vilket innebär att dyra och giftiga tungmetaller återanvänds i större utsträckning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online