Kvävgas och syrgas utgör tillsammans hela 99 procent av jordens atmosfär, enligt referenssajten Physical Geography. Trots sitt stora utrymme i luften vi andas har den mänskliga kroppen i praktiken ingen nytta av kvävet när det gäller andningsfunktioner. I normala fall passerar gasen oförändrad genom kroppen, men i för stora mängder eller i form av kemiska föreningar kan kväve orsaka allvarliga problem för hälsan.
Kvävets centrala roll i näringskedjan gör det till ett av de viktigaste grundämnena i jordens livscykel. Åska och bakterieorganismer spelar här en avgörande funktion: de hjälper till att binda kväve från atmosfären, avsätta det i marken och sedan återföra det till luften igen, enligt Physical Geography.
När det gäller mänsklig andning blir kväve dock ett problem när det kombineras med syre i olika proportioner, enligt myndigheten Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR). Även exponering under vatten på stort djup kan leda till negativa hälsoeffekter, vilket organisationen Divers Alert Network uppmärksammat.
Kvävgaser förenar sig naturligt med syre och bildar då två starkt giftiga föreningar: kvävemonoxid och kvävedioxid. Vid rumstemperatur är kvävemonoxid en gas, medan kvävedioxid uppträder som en flytande substans. Båda föreningarna uppstår vid förbränningsprocesser, exempelvis vid vedeldning, tobaksrök, bilavgaser och koleldning, enligt ATSDR.
Påverkan på andningsvägarna består främst av irritation och inflammation i näsa och hals. Vid höga och långvariga exponeringar finns även risk för bestående lungskador, enligt Wisconsin Department of Natural Resources.
Kväveoxider klassas som miljöföroreningar med skadlig effekt på jordens ozonlager, enligt webbtidningen Pollution Issues. Eftersom ozonlagret består av syremolekyler kan kväveutsläpp binda till lagret och successivt bryta ner det. Ozonlagret skyddar jorden från skadlig UV-strålning och hindrar atmosfären från att överhettas.
För människan innebär kortvarig exponering av dessa kväveföreningar i luften en försämrad lungrfunktion, medan långvarig exponering faktiskt kan förstöra lungvävnad, enligt Wisconsin Department of Natural Resources.
Dekompressionssjuka uppstår när förändringar i lufttrycket påverkar hur kroppen hanterar syre och kväve. Tillståndet drabbar främst sportdykare, men även astronauter och personer som arbetar i tryckluftsmiljöer kan drabbas, enligt Divers Alert Network.
För en dykare på stort djup innebär det höga trycket att andningssystemet tar upp betydligt högre koncentrationer av kväve än vanligt. Eftersom kroppen saknar användning för extra kvävgas lagras gasen i vävnaderna. När dykaren återvänder mot ytan frisätts gasen gradvis via huden. Stiger dykaren upp för snabbt hinner gasen inte lämnas kroppen på ett kontrollerat sätt, vilket kan utlösa allvarliga symtom i hela kroppen – från ledvärk och trötthet till neurologiska besvär.
Enligt Divers Alert Network är en arteriell gasemboli ett tillstånd som uppstår när en dykare stiger mot ytan snabbt utan att andas ut under färden. Överskottet av kvävgas i andningssystemet – lungorna, artärerna och de mindre blodkärlen – frisätts då från vävnaderna lika hastigt som det omgivande trycket sjunker.
De bildade kvävebubblorna kan blockera blodflödet till olika delar av kroppen. Konsekvenserna kan vara medvetslöshet, stickningar och domningar, förlamning eller mental desorientering. Vid långvarig medvetslöshet krävs omedelbar medicinsk vård för att förhindra permanenta skador. Snabb behandling i tryckkammare är ofta avgörande för prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online