Skrotplatser innehåller alla möjliga material: industriellt och kommersiellt skrot, skrapmetall, uttjänta bilar och elektroniskt avfall i form av dator- och elektronikskrot. Många av dessa material bryts inte ned naturligt och gynnar bara miljön om de återvinns på rätt sätt. Skrotplatser är dessutom fulla av föroreningar som är giftiga och har negativa effekter på både miljö och hälsa. Dessa ämnen kan lakas ut till ytvatten eller grundvatten, eller spridas i luften vid förbränning.
Tungmetaller som kadmium, krom, koppar, bly och kvicksilver finns ofta på skrotplatser som hanterar industriavfall och elektroniskt avfall. Dessa metaller har allvarliga hälsoeffekter på både människor och djur. Många av föreningarna bioackumuleras, vilket innebär att de lagras i kroppens vävnader och ansamlas vid upprepad exponering tills de når giftiga nivåer. Du behöver alltså inte få en stor dos vid ett enskilt tillfälle för att bli sjuk – även små doser över lång tid kan orsaka hälsoproblem.
Bly och kvicksilver orsakar neurologiska skador hos människor och djur samt kognitiva och utvecklingsrelaterade problem hos barn. Kadmium kan leda till njursvikt, lungsjukdom och skelettskador. Krom ger upphov till lever- och njurskador samt skador på cirkulationssystem och nervvävnad. Överskott av koppar orsakar anemi samt lever- och njurskador.
Skrotplatser för fordon är en betydande källa till bilrelaterat avfall som motorolja, batterier, motor- och växellådsvätskor, avfettningsmedel, bensin och frostskyddsmedel. Dessa föreningar är starkt giftiga och frätande, redan i små mängder. Den goda nyheten är att de flesta av dessa produkter, särskilt batterier och motorolja, går att återvinna och därmed kan hanteras så att de inte utgör någon långsiktig miljörisk.
Industriellt skrot är en vanlig källa till polyklorerade bifenyler (PCB). PCB är ett flytande eller vaxartat ämne som använts i transformatorer, elektrisk utrustning och hydraulsystem. Ämnet fungerade länge som en populär isolator och mjukgörare tills USA förbjöd användningen 1979 på grund av dess toxicitet. Hälsoproblem kopplade till PCB inkluderar störningar i det endokrina, immunologiska, reproduktiva och nervösa systemet, samt cancer. PCB bryts inte ned i naturen och kan spridas långa sträckor via luft eller vatten, samt tas upp av grödor.
Många skrotplatser använder förbränningsugnar för att elda upp skrot som inte kan återvinnas. Förbränning av fast avfall bildar dioxiner – giftiga föreningar som finns i förbränningsaskan. Dioxin innehåller höga halter klor, vilket är toxiskt och kan orsaka vävnadsskador och till och med död vid långvarig exponering. Askan sprids inte bara med luften bort från ugnen, utan faller också ner på marken där den belägger växter och förorenar ytvatten.
En av de största riskerna med dessa föroreningar är att de tar sig in i dricksvattenkällor, antingen genom att lakas ner i grundvattnet eller genom att rinna av till ytvatten. När väl ämnena hamnat i vattenförsörjningen intas de av både djur och människor. De kan också sugas upp av växter genom rotsystemet – ytterligare en väg in i näringskedjan. Kommunala vattenverk kan ofta filtrera bort dessa föroreningar, men privata brunnägare kanske inte är medvetna om faran och saknar utrustning för att avlägsna ämnena ur sitt dricksvatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online