Fosfat är en av de vanligaste aktiva ingredienserna i traditionella tvättmedel och består av mineralet fosfor. Ämnet fungerar som ett bindemedel som håller smuts svävande i tvättvattnet, så att den sköljs bort istället för att fastna i tyget igen. Samtidigt är fosfor en viktig näringskälla för alger och andra växter – precis den egenskap som gör ämnet så problematiskt när det hamnar i naturen.
Trots att det idag finns många fosfatfria tvättmedel på marknaden innehåller flera produkter fortfarande fosfater. Enligt en rapport från University of Colorado från 1994 avlägsnar den sekundära reningen av avloppsvatten endast en mindre del av fosfaterna. Huvuddelen följer alltså med det renade vattnet ut i miljön. Effekten blir förvånansvärt stor: redan cirka 450 gram fosfor räcker för att bilda över 300 kilo alger.
På 1960-talet innehöll nästan samtliga tvättmedel som användes i USA höga halter fosfater. Ämnena läckte ut i sötvatten som sjöar och vattendrag och skapade en extremt näringsrik miljö. Mängden fosfor styr direkt hur mycket alger som kan växa – ju mer fosfor vattnet innehåller, desto större algtillväxt klarar det av att bära. Vid slutet av decenniet hade algerna helt tagit över stora sötvattenssjöar som Eriesjön i Nordamerika.
Alger är nödvändiga för ett hälsosamt sötvattensekosystem och utgör basen i näringskedjan. Men en överdriven algtillväxt hotar samma ekosystem. Täta algmattor skuggar vattnet och minskar både ljuset och syrehalten, samtidigt som vattnets pH-värde förändras och blir surare. När vattenväxterna inte får det ljus de behöver för fotosyntesen börjar de dö. Fiskar som lever av dessa växter förlorar sin föda och dödas dessutom av syrebristen i vattnet.
Läget i Eriesjön blev så allvarligt att syret helt tog slut inom tre meter från sjöns botten. Det drabbade bestånden av gös, blå gös och sik i sjön mycket hårt.
All överdriven algtillväxt är skadlig, men fosfater främjar särskilt tillväxten av blågröna alger (cyanobakterier), vilka kan bilda gifter som förgiftar vattnet och de djur som kommer i kontakt med det. Det är mycket svårt att testa toxiciteten hos denna algtyp, därför rekommenderar myndigheter som Washington State Department of Ecology att människor och husdjur håller sig borta från alla misstänkta, blågröna beläggningar på vattenytan.
Blågröna alger avger dessutom obehagliga lukter när de bryts ner. De flesta organismer äter dem inte, och de fyller ingen verkligt positiv funktion i ett vattenekosystem.
Alger bidrar till eutrofiering genom att påskynda processen. Eutrofiering innebär att sötvattenmiljöer successivt växer igen och torkar ut över tid. Vissa alger, som didymo, täpper till vattenflödet och hindrar det fria transportsystemet för överskottssediment. När sjöar och vattendrag fylls med döda alger tillsammans med annat organiskt material och jord, börjar de långsamt växa igen och återgå till land.
Sedan 1970-talet har den amerikanska federala regeringen, många delstater och kommuner infört lagstiftning som förbjuder eller begränsar fosfater i tvättmedel. Vissa områden saknar dock ytterligare regelverk utöver den federala nivån, eller har lagar som endast omfattar tvättmedel – men inte andra rengöringsmedel med höga fosfathalter, exempelvis diskmaskinsmedel. I dessa områden fortsätter fosfaten att förorena vattnet.
Medvetna val vid inköp av rengöringsprodukter kan minska användningen av fosfatbaserade tvättmedel och därigenom begränsa de negativa alg effekterna ännu mer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online