Biomedicinskt avfall består av använda medicinska material som kan innehålla smittämnen. Det omfattar laboratorieavfall som levande vacciner, vävnads-, ben- och blodprover, kroppsvätskor samt avfall från människor eller djur. Även vassa föremål som använts för att sticka eller skrapa huden räknas hit, liksom engångsrockar, latexhandskar, katetrar och sårförband. Kort sagt: allt som kan ha kommit i kontakt med prover, kroppsvätskor eller avfall från en sjuk person eller ett sjukt djur.
Vårdinrättningar som läkarmottagningar, sjukhus, kliniker och ambulanser genererar stora mängder biomedicinskt avfall. Detsamma gäller laboratorier, veterinärkliniker, bårhus, tatueringsstudior och alla andra verksamheter som hanterar vävnad, ben eller blod. Eftersom biomedicinskt avfall klassas som farligt avfall måste alla som hanterar och gör sig av med det noggrant följa strikta rutiner för att skydda både allmänheten och vård- och teknisk personal.
Biomedicinskt avfall är också vanligt i hemmen, särskilt hos personer som regelbundet tar egna injektioner, till exempel diabetiker, eller som behöver byta sårförband. Det är viktigt att känna till reglerna för förvaring och bortskaffande, eftersom samma lagar gäller alla. Vanliga plåster och andra små förband räknas dock inte som biomedicinskt avfall och kan kastas i hushållssoporna.
Den största risken med felaktig hantering är att andra personer kan skadas eller utsättas för smitta, eller att kanyler stjäls för ohygienisk återanvändning. Diabetes är exempelvis inte smittsamt, men den som råkar ta i en påse med en kanyl kan lätt skada sig. Även om skadan är mindre kan den drabbade behöva testas upprepade gånger för HIV och leva med oro i flera år framöver. En kanyl som slängs slarvigt bland hushållssopor kan dessutom utsättas för salmonella eller andra faror i soporna, vilket kan göra dig ansvarig för allvarliga konsekvenser även efter ett litet sår.
Ett annat scenario är att begagnade kanyler i soporna hamnar i händerna på missbrukare som återanvänder dem för att injicera droger.
Vassa föremål, som kanyler och lansetter, ska alltid förvaras i en tät, genomborrningssäker och slagfast behållare. Behållaren ska vara tydligt märkt och ha ett ordentligt lock. Biomedicinskt avfall får aldrig blandas med annat hushållsavfall eller förvaras inom räckhåll för barn. Avfall som samlats i röda plastpåsar ska förvaras och transporteras i en fast behållare, till exempel en tunna eller en låda.
De flesta kommuner har officiella rutiner och insamlingsplatser för biomedicinskt avfall. Kontakta din lokala miljö- eller hälsomyndighet för att ta reda på bästa sättet att göra dig av med avfallet där du bor. Dessutom finns specialiserade tjänster som erbjuder postförsändelse av vassa föremål i godkända behållare mot en rimlig avgift – ett praktiskt alternativ för dig som ofta använder kanyler hemma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online