Lagen om säkerhet för naturgasledningar (Natural Gas Pipeline Safety Act) stiftades 1968 och inledde den federala regleringen av naturgastransport via rörledningar. Före dess kontrollerades inte rörledningarnas integritet och säkerhet av den federala regeringen, vilket försvårade tillsynen av naturgastransporter mellan delstaterna, från källa till marknad.
År 2002 antogs en mer omfattande lag, Pipeline Safety Improvement Act, som nu täckte all transport av kolväten och farligt avfall genom rörledningar mellan delstaterna samt anvisade medel för rörledningssäkerhet fram till 2006. Samma år antogs även Pipeline Inspection, Protection, Enforcement and Safety Act. Samtliga dessa lagar ingår idag i de gällande amerikanska föreskrifterna för rörledningssäkerhet.
Lagen om rörledningssäkerhet från 2002 delegerade tydligt det statliga ansvaret för tillsynen av rörledningarna. USA:s transportdepartement (Department of Transportation) övervakar säkerhetsfrågor mellan delstaterna, exempelvis krav på teknisk integritet och datoriserad övervakning. Även om varje delstat får verkställa säkerhetsregler inom sina egna gränser måste rörledningsoperatörerna alltid tillämpa de federalt fastställda kraven.
Flera andra myndigheter är också involverade i rörledningssäkerheten: National Transportation Safety Board, som utreder olyckor; National Institute of Standards, som utvecklar tekniska standarder för säkerhetsefterlevnad; samt energidepartementet (Department of Energy), som bidrar med kunskap om systemens tillförlitlighet, fortsatt energiförsörjning och övervakningsteknik.
Naturgas är en färglös men mycket explosiv gas. Transportledningarna bygger för att föra naturgasen från underjordiska fyndigheter ut till marknaden. Eftersom rörledningarna korsar delstatsgränser blir den lokala tillsynen oklar, och de flesta ledningssträckor ligger dessutom långt från befolkningstäta områden, där daglig övervakning är svår att genomföra.
Mindre läckage kan leda till strukturella fel som skadar miljön, och isolerade sträckor kan bli mål för sabotage eller terrorism, vilket kan orsaka katastrofala explosioner. Av dessa skäl inrättade transportdepartementet myndigheten Pipeline and Hazardous Materials Safety Administration (PHMSA) som det centrala organet för tillsynen av rörledningssäkerheten.
Lagens centrala del är programmet för integritetshantering, som kräver att operatörer genomför spänningstester och riskbedömningar av läckage längs de ledningar de driver. Två gånger per år måste operatörerna lämna rapporter till PHMSA som identifierar hot mot ledningarnas integritet. Beroende på hur allvarliga hoten är anvisar myndigheten reparationer och ytterligare inspektioner.
PHMSA utfärdar även överträdelser, order om korrigerande åtgärder och sanktioner när ledningssträckor fallerar. De flesta rörledningsfel beror på korrosion orsakad av naturliga yttre faktorer – något som i stor utsträckning kan förebyggas genom noggranna och återkommande riskbedömningar längs hela ledningen.
Säkerhetslagarna har banat väg för ett nationellt kartläggningssystem för rörledningar, där PHMSA är den centrala informationsförvaltaren. Operatörerna lämnar in uppgifter till myndigheten, som har byggt upp en sökbar databas på internet där rörledningar kan lokaliseras. Lägesinformationen är särskilt värdefull eftersom landsbygdsområden, där rörledningar traditionellt har dragits, alltmer exploateras för jordbruk och betesdrift.
En annan viktig del av lagstiftningen var kravet på ett anmälningssystem med ett enda samtal, så kallad "one-call". PHMSA ansvarar för programmet med det nationella numret 8-1-1, vilket innebär att alla som planerar grävarbeten kan anmäla detta i förväg. Eftersom naturgasledningar i tätbebyggda områden är nedgrävda gör systemet det möjligt för grävande att låta markera ledningarnas exakta lägen i förväg. Detta förebygger bristningar som annars kan avbryta naturgasförsörjningen eller orsaka andra allvarliga konsekvenser.
Lagen om rörledningssäkerhet förändrade hur rörledningar underhålls och effektiviserade transporten av gas från källa till marknad. Genom att identifiera risker och åtgärda brister i tid har miljö- och hälsoproblem i stort sett kunnat förebyggas. Den största vinsten har dock varit kartläggningssystemet: naturgasbolag kan använda det för att hitta tillgängliga ledningsrutter från leverantörer till konsumentmarknader, räkna in transportkostnaderna i de totala produktionskostnaderna och samtidigt säkerställa en kontinuerlig energiförsörjning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online