Titta runt på vilken strand, brygga, fyr eller båtuppläggningsplats som helst i Nordamerika, och du kommer sannolikt att se en skylt som varnar för farorna med zebramusslor – för båten du ska sjösätta, fisken du vill fånga och till och med bryggan du står på. Zebramusslans invasion av Nordamerikas sjöar och vattendrag utgör ett allvarligt hot mot inhemska arter, industriell produktion och helgutflykten till stranden. Kostnaden för att bli av med musslorna är hög, men kostnaden för att ignorera problemet är ännu högre.
Zebramusslan (Dreissena polymorpha) är en sötvattenlevande mussla som har invaderat Nordamerikas vattenvägar. Den har fått sitt namn efter det randiga mönster som finns på skalet. Man tror att arten först transporterades till Nordamerika år 1988, fastklämd i barlasten på ett fartyg som kom från Europa. När den musselkontaminerade barlasten släpptes ut i de kanadensiska vattnen vid Lake St. Clair introducerades arten till kontinenten.
Under sitt tidiga larvstadium kan zebramusslor simma fritt och förs långt in i inlandets vattensystem av strömmar i sjöar och floder, vilket kraftigt snabbar upp spridningen av arten. När de når vuxen ålder fäster de sig på hårda ytor med hjälp av ett flertrådigt organ som kallas byssus. Zebramusslor fäster sig på både konstgjorda och naturliga föremål, vilket skadar föremålen och negativt påverkar de ekosystem de invaderar.
De konstgjorda konstruktioner som störs av zebramusslors fäste omfattar allt från vattenintagsledningar till kraftverk och fabriker, där musslorna förtränger passager och begränsar vattenflödet, till lastfartyg som fraktar gods genom sjöar och floder, där musslorna skapar ökat motstånd för framdrivningen och leder till överhettade motorer och liknande problem.
Zebramusslor har dessutom visat sig öka säkerhetsriskerna. De koloniserar navigationsbojar i så stora mängder att bojarna kan sjunka, liksom andra vattenbaserade konstruktioner som bryggor och kajer. Fästet från zebramusslor bryter ned material så starka som trä, stål och betong.
Effekten av zebramusslor på fritidsfisket har varit negativ. Förändringar i fiskbestånd har dokumenterats till följd av den ökade konkurrensen om föda inom ekosystemet.
Stränder som rekreationsområde är också hotade, eftersom musslorna hopar sig på badplatserna och bildar ett heltäckande lager av vassa skal som gör badandet både obehagligt och farligt.
Zebramusslans invasion utgör ett direkt hot mot bestånden av inhemska arter i sjöar och floder. Musslan fäster sig på andra djurs skal i livshotande antal. Koloniseringen på inhemska färskvattenmusslor kan bli så omfattande att den inhemska musslan inte längre kan öppna sitt skal för att födosöka. Andra arter som hotas på samma sätt inkluderar kräftor och sköldpaddor.
Zebramusslans intensiva filtrering av vattnet hotar även inhemska arter som är beroende av näringspartiklar och sediment som svävar fritt i vattnet, eftersom musslorna i praktiken tömmer deras födokälla.
Att ta bort zebramusslor från en konstruktion eller en vattenintagsledning är nästintill omöjligt med dagens teknik. Den vanligaste kostnaden för kraftverk och andra drabbade anläggningar är därför ombyggnation av de drabbade delarna av verksamheten. Kärnkraftverk drabbas av de högsta kostnaderna, eftersom deras behov av sötvatten för energiproduktion är störst, följt av industrianläggningar, fossildrivna kraftverk och vattenreningsverk.
Eftersom borttagning är så svårt ligger tyngdpunkten i dag på förebyggande arbete. Båtägare uppmanas att rengöra, tömma och torka båtar, trailrar och annan utrustning noggrant innan den flyttas mellan olika vattendrag. Genom att följa dessa enkla riktlinjer kan spridningen av zebramusslor till nya sjöar och vattendrag begränsas avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online