Som växthusgas är koldioxid (CO2) en välkänd bidragsgivare till den globala temperaturökningen. Aktivister, beslutsfattare och andra intressenter som arbetar för att minska utsläppen av växthusgaser riktar ofta in sig på CO2 som en av de vanligaste och mest skadliga formerna av luftföroreningar. Det beror åtminstone delvis på att CO2 är en frekvent biprodukt från förbränningsmotorer och verksamheter som är typiska för det industrialiserade samhället.
Koldioxid bildas vid aerob respiration och vid förbränning av kolbaserade bränslen. När djur, inklusive människor, andas in syre andas de ut koldioxid. När trä och fossila bränslen – som olja och kol, vilka består av sönderdelade och komprimerade kolbaserade organismer – brinner, frigörs kolet i bränslet ut i atmosfären som koldioxid.
Enligt rapporten Emissions of Greenhouse Gases, publicerad av U.S. Energy Information Administration, står energirelaterade koldioxidutsläpp för 98 procent av USA:s totala koldioxidutsläpp. Vanliga källor till koldioxid är bilar, kraftverk, flygplan och fabriker.
CO2 och andra växthusgaser fångar värme i form av infraröd strålning, en typ av strålning som avges av solen. Växthusgaserna hindrar denna strålning från att lämna atmosfären och fungerar som ett täcke runt jorden. När mer värme fångas in på jorden stiger temperaturen. Detta skapar en så kallad växthuseffekt, som blir allt mer förstärkt i takt med att mer värme tillförs systemet.
En koldioxidmolekyl består av två syreatomer som har bundit sig till en kolatom. På grund av atomernas struktur är bindningarna mellan kol och syre särskilt flexibla och starka. När infraröd strålning försöker lämna jordens atmosfär träffar den dessa bindningar, som studsar tillbaka strålningen mot jorden – vilket i praktiken fångar strålningen kvar i atmosfären.
National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) har mätt upp mer än 380 ppm (parts per million) CO2 i atmosfären. Jämfört med cirka 337 ppm år 1978 visar detta en dramatisk ökning av koldioxidhalten på drygt 30 år. Halten vida överstiger mängden av lustgas och metan, de två näst vanligaste av människan orsakade växthusgaserna.
Den överstiger även gränsen på 350 ppm som NASA-forskaren James Hansen anser vara den maximala mängd CO2 som jorden kan hantera utan omfattande klimatförändringar.
Ju mer CO2 som finns i atmosfären, desto mer värme fångas in. Tyvärr är många områden som är sårbara för temperaturförändringar också avgörande för att bevara den biologiska mångfalden. Flodmynningar är till exempel ovärderliga som uppväxtmiljöer för många fiskarter, men de är känsliga för både temperaturhöjningar och höjda havsnivåer som orsakas av smältande polarisar.
När temperaturen stiger riskerar därför arter som är beroende av flodmynningar för att fostra sin avkomma att dö ut. CO2:s inverkan på denna process ligger inte i molekylens struktur eller dess egenskaper, utan i dess enorma förekomst i atmosfären.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online