Järn är ett grundämne som förekommer naturligt i dricksvatten. Enligt den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) utgör järn i dricksvatten ingen hälsorisk. Järn finns överallt i vår miljö och omfattas inte av någon reglering enligt Safe Drinking Water Act, den amerikanska lagen om säkert dricksvatten.
Järn tar sig in i dricksvattnet från jord och berggrund och samlas i naturliga reservoarer samt grundvattenmagasin. Koncentrationerna kan nå upp till 10 mg/l, men enligt Illinois Department of Public Health kan koncentrationer över 0,3 mg/l göra att vattnet får en rostig färgton.
Järn kan förekomma i två olika former i vatten: den oxiderade formen, kallad ferrijärn, eller den reducerade formen, kallad ferrojärn. Ferrojärn löser sig lätt i vattnet och varken luktar eller syns. Ferrijärn å andra sidan ger vattnet en tydligt rostig färg och en obehaglig smak.
Järnnivåer i dricksvatten regleras inte av den amerikanska EPA. Myndigheten rekommenderar dock att nivåerna hålls under 0,3 mg/l för att undvika obehaglig smak, lukt eller missfärgning av dricksvattnet.
Enligt EPA betraktas järn i dricksvatten främst som ett praktiskt besvär snarare än en fara, och det utgör inga omedelbara hälsorisker för människor.
Trots att järn inte är farligt för hälsan kan det orsaka problem i hemmet. Järn kan korrodera och fläcka ner hushållens armaturer och vitvaror. Dessutom kan järn som inte löser sig i vattnet ansamlas i rören, vilket med tiden begränsar vattenflödet och kan leda till dyra reparationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online