När de flesta tänker på vattenföroreningar föreställer de sig giftiga kemikalier och industriavfall. Men även föroreningar som inte är direkt giftiga kan ha allvarliga negativa effekter. Föroreningar i vatten delas traditionellt in i två huvudkategorier: organiska och oorganiska.
Exempel på organiska föroreningar är avloppsvatten, gödningsmedel, dagvattenavrinning och organiskt material som gräsklipp. Oorganiska föroreningar kan omfatta petroleum, kemikalier, radioaktiva ämnen, slam, värme och metaller. I någon grad återfinns föroreningar i nästan alla vattendrag som påverkas av mänsklig aktivitet.
Nitrater och fosfater från avloppsvatten, gödningsmedel, tvättmedel och dagvatten stimulerar tillväxten av alger och vattenväxter. Dessa organismer täpper igen vattendrag, förbrukar syre och blockerar ljuset. Fisk och annat vattenliv kvävs och dör, vilket får negativa konsekvenser för hela näringskedjan. Slam kan ge en liknande skadlig effekt. Även värme, som är en biprodukt från många fabriker och kraftverk, dödar vattenliv genom att höja vattentemperaturen till nivåer som organismerna inte tål.
Avrinning från jordbruk, obehandlat eller otillräckligt renat avloppsvatten, dagvatten och läckage från septiktankar kan alla innehålla patogener. Det handlar om skadliga bakterier och virus som kan orsaka sjukdomar som tyfoidfeber, dysenteri, hepatit A, kolera, hudåkommar och mag-tarmsjukdomar. Det finns dessutom vattenburna sjukdomar som smittar djur och stör näringskedjan, även om de inte direkt hotar människors hälsa.
Oljeutsläpp är en tyvärr vanlig typ av förorening. Olja läcker regelbundet ut vid havsbaserad borrning, raffinering och transport. Oljan belägger och dödar fåglar och marint liv samt kväver vattenlevande organismer. Den utgör dessutom en betydande brandrisk.
Radioaktiva ämnen och metaller från kärnkraftverk, gruvdrift, raffinaderier och andra industrier har toxiska och cancerframkallande effekter på både människor och djur. Många av dessa metaller, exempelvis kvicksilver, lagras i fettvävnaderna hos fisk och andra marina djur – som sedan äts av människor och därmed ger upphov till höga koncentrationer i kroppen. De långsiktiga effekterna av dessa metaller och radioaktiva element är fortfarande inte fullständigt kartlagda.
Bekämpningsmedel och herbicider används för att döda insekter och ogräs och ingår som en naturlig del av jordbruksavrinning. Medel som DDT har förbjudits eftersom de orsakade dödliga fosterskador hos djur som åt fisk från förgiftade vatten, som örnar och andra rovfåglar. DDT gjorde att äggskalen hos rovfåglarna blev tunnare, vilket förhindrade ruvning och kläckning. Andra bekämpningsmedel har visats skada DNA och orsaka genetiska mutationer hos djur – och potentiellt hos människor vid tillräckligt höga doser. Vissa bekämpningsmedel förekommer dessutom i så höga koncentrationer i vattnet att de dödar nyttiga bakterier och insekter i jorden, vilket försämrar markens produktivitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online