Oljekontaminering i mark kan beräknas utifrån den olja som försvunnit från källan. En bränsletank på 950 liter som tappat hälften av sitt innehåll motsvarar exempelvis en förlust på 475 liter. En oljefläck på marken där en bil fått ny olja motsvarar däremot ett utsläpp på endast cirka fyra liter.
De flesta oljeutsläpp i mark sker dock utan att källan är känd, och migrationsmönstret genom jorden är oftast okänt. För att fastställa kontamineringens omfattning används därför bärbara mätinstrument som hjälper till att samla in prover. Mätningarna utförs både vid markytan och på olika djup med hjälp av borrhål.
Ta två provburkar halvfyllda med kontaminerad jord. Täck dem omedelbart med aluminiumfolie och skruva fast locken ordentligt. Låt proven vila i tio minuter så att ett gashuvudrum (headspace) bildas. Skaka kraftigt både i början och i slutet av denna period. Ta sedan av locket och för in sonden från den organiska ånganalysatorn genom folien, ungefär halvvägs ner i jorden. Notera maximivärdet – det bör nås inom två till fem sekunder. Upprepa proceduren med den andra burken; replikaten bör ligga inom ±20 procent. Registrera värdena som kalibrerings- och känslighetsdata.
Fortsätt med ytmätningar och dokumentera exakt var varje prov tas tills instrumentet visar värden under detekterbarhetsgränsen. På så sätt får du fram en karta över utsläppets yta.
Utför borrhål på olika djup vid de punkter som gav de högsta mätvärdena vid ytan. Analysera borrproverna med samma burktest på flera djupnivåer för att bedöma kontamineringsgraden. Resultatet blir en vertikal profil av föroreningen under markytan. Tillsammans med data från ytmätningarna får du då en tredimensionell bild som avgränsar det område som behöver saneras.
Detta är ett inledande screeningtest. Beroende på vilka ämnen som är av intresse kan det följas av analyser med andra instrument. Faktorer som påverkar metodvalet är bland annat detektionsgränser, krav på datakvalitet, jordens fukthalt och metodens lämplighet. Lämpliga instrument inkluderar organiskånganalysatorer samt bärbara gaskromatografer med någon av tre detektortyper: flamjoniseringsdetektor, fotojonisationsdetektor eller elektrolytisk konduktivitetsdetektor.
Ett rörbrott eller en allvarlig skada på en stor lagringstank kan kräva mer avancerade beräkningsmodeller eller fjärranalys. Passiv mikrovågs- eller infraröd skanning kan användas för att bedöma utsläppets djuputbredning. Kom ihåg att oljeutsläpp aldrig är stillastående – oljan vandrar vidare genom marken, kan infiltrera grundvattnet och kan finnas kvar på platsen i många år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online