Många människor och regeringar anser att överbefolkning kräver vissa kontrollåtgärder för att hindra tillväxten från att överstiga tillgången på naturresurser. Åtgärder för befolkningskontroll väcker ofta en konflikt mellan etiken kring preventivmedel och hållbar befolkningstillväxt. "Botemedlen" mot höga fertilitetstal kan anta formen av direkta ingrepp i människors liv eller förändringar av socioekonomiska faktorer.
Enligt boken "The Population Explosion" av Carolyn Kinder tillskriver forskare den enorma befolkningsexpansionen under 1800- och 1900-talen två huvudsakliga faktorer: förbättrad medicinsk teknik och jordbruksteknologi. Människor dör inte längre av sjukdomar som polio och smittkoppor, som tidigare plågat mänskligheten. Dessutom ökar nya jordbruksmetoder livsmedelsproduktionen snabbare än befolkningstillväxten.
En lösning på överbefolkning måste också ta hänsyn till tillväxtmönster runt om i världen. De utvecklade länderna tenderar att ha låga födelsetal som stabiliserar, och ibland till och med minskar, befolkningens storlek. Utvecklingsländer har oftast inte tillgång till den senaste jordbruksteknologin, vilket innebär att fattigare länder behöver mer mänsklig arbetskraft. Därför kommer befolkningskontroller i utvecklade länder sannolikt inte att minska den globala befolkningstillväxten lika effektivt som åtgärder i utvecklingsländer.
Genomförandet av befolkningskontroll väcker etiska – och ibland religiösa – konflikter. Vissa skriftstycken i den kristna Bibeln tyder exempelvis på att människor ska blomstra och öka i antal. Katolska kyrkan tolkar detta som att alla former av preventivmedel är oetiska. Läkare måste också hantera dilemmat kring abort. En läkare som är emot preventiva åtgärder måste väga etiken i att lägga till ytterligare ett liv i ett samhälle som inte klarar av att försörja den nuvarande befolkningen.
Innan en åtgärd mot befolkningstillväxt genomförs bör allmänhetens reaktion beaktas. Medicinska ingrepp som abort, som förhindrar födslar, väcker ofta starka protester och kontroverser. Tvingad sterilisering och andra invasiva åtgärder kan uppfattas som att staten överskrider sitt mandat.
Flera aktuella och beprövade åtgärder mot befolkningstillväxt visar tillräcklig framgång för att de kan göra experimentella metoder onödiga. Ofta finns det en direkt koppling mellan ett lands ekonomiska hälsa och fertilitetstal. Thailands fertilitetstal sjönk exempelvis från sex barn per kvinna till två i början av 1990-talet, samtidigt med en teknologiboom då befolkningen insåg fördelarna med att få färre barn, enligt University of Michigan. Eftersom ekonomiskt välstånd naturligt sänker födelsetalen kan en ökad nationell rikedom ses som ett önskvärt alternativ till tvångsreglering av befolkningen.
Kinas ettbarnspolicy är en mer invasiv lösning, en som är lagstadgad. Ettbarnspolicyn fungerar som den låter: varje familj får bara ha ett barn. Enligt boken "A Companion to Bioethics" kan dock vissa se denna typ av politik som etiskt tveksam. Även om Kinas aggressiva ettbarnspolicy verkar strida mot etiken enligt västerländska måttstockar, tenderar österländska religioner – som hinduismen – att inte betrakta befolkningskontroll som oetisk.
Vid utformningen av en plan för befolkningskontroll är huvudmålet att uppnå lägre födelsetal på det mest etiskt försvarbara sättet. Eftersom dessa är storskaliga planer som behöver implementeras på nationell, om inte internationell, nivå innebär det att regeringars politik och internationellt samarbete mellan länder måste involveras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online