Vattenväxter är en grupp växtlighet som kräver helt vattenmättad jord för att överleva. Även om de har anpassat sig till att trivas helt eller delvis nedsänkta i vatten, är deras hälsa beroende av miljön runt omkring dem. Det gör dem extremt känsliga för de kemiska exponeringar som oljeutsläpp medför. Oljeutsläpp inträffar med alarmerande frekvens och utgör varierande grad av fara för vattenväxter, beroende på utsläppets storlek och oljans karaktär.
Oljetyper finns längs ett spektrum från lätt till tung, beroende på deras densitet och distinkta kemiska egenskaper, och varje typ orsakar olika skador på vattenväxter. Enligt den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) tenderar tyngre oljor att sjunka till botten av vattnet och där kontaminera sand och sediment – precis där många vattenväxter har sina rötter. Lättare oljor sprider sig vanligtvis över en större yta och bildar ett lager på vattenytan som kan blockera ljus och syre, vilket kan skapa så kallade döda zoner under ytan.
Precis som olika oljetyper påverkar det akvatiska livet på olika sätt, har utsläppets storlek olika inverkan på undervattensvegetationen. Data som presenterades år 2001 av Environmental Research Consulting Group visar att enbart amerikanska fartyg under 1990-talet ansvarade för 134 miljoner gallon utspilld olja. Även om antalet oljeutsläpp per år i genomsnitt minskar världen över, innebär den ökande internationella sjöfarten ofta att de utsläpp som ändå inträffar har större volymer. Ju större utsläppet är, desto svårare blir det att sanera, desto bredare blir dess påverkansområden och desto mer skada orsakas det på vattenväxtlivet.
Olja innehåller ett flertal ämnen som är mycket giftiga för akvatiskt liv. Utöver att skada växtarter hotar oljeutsläpp även de fiskar och däggdjur som lever av vattenväxtlighet. Som den amerikanska naturvårdsmyndigheten U.S. Fish and Wildlife Service noterat kan de giftiga kemikalierna i oljeutsläpp orsaka att växtarter dör ut över stora områden. Dessutom kan oljans kemiska beståndsdelar hämma eller påskynda tillväxten av alger i vissa områden. Alger är en nödvändig del av många akvatiska ekosystem, men när de växer ur proportion kan de stänga av nödvändiga syreflöden till undervattensområden och äventyra andra växtarters överlevnad.
Saneringsinsatser efter oljeutsläpp drabbas ofta av förseningar och genomförs sällan i tid för att förhindra allvarliga skador på känsliga vattenväxtarter. Medan de flesta akvatiska ekosystem har inbyggda mekanismer för att återfå sin friska funktion, begränsar de högt giftiga kemikalierna i oljan en vattenmiljös förmåga att återhämta sig. Ekologer har dock på senare tid börjat experimentera med bioremediation – en process som använder mikroorganismer för att bryta ner oljerester, och som man hoppas ska kunna snabba upp saneringen och rädda det akvatiska livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online