När det gäller miljön syftar sanering på att avlägsna föroreningar från jord, vatten och luft. Fysisk borttagning, mikrobiell sanering, UV-behandling, fytosanering och isolering är de vanligaste saneringsteknikerna. Vilken strategi som väljs beror på typen av förorening samt vilket material som har drabbats.
Den vanligaste formen av sanering innebär helt enkelt att föroreningskällan och den kontaminerade jorden avlägsnas från området. Den förorenade jorden transporteras oftast direkt till en deponi, eller behandlas först och förs därefter dit. Det nyligen påbörjade saneringsarbetet i Hudson-floden i USA omfattar exempelvis muddring av stora mängder PCB-förorenad jord som sedan körs till deponi.
Vissa föroreningar bryts lätt ner när de utsätts för ultraviolett strålning, eftersom UV-ljus kan klyva kemiska bindningar. UV-behandling är mest effektiv när den används på en vätskelösning som innehåller föroreningar. Effektiviteten kan dessutom öka avsevärt genom att tillsätta en katalysator, exempelvis väteperoxid. Metoden blir allt mer populär eftersom den effektivt kan förstöra skadliga patogener samt nya och framväxande typer av föroreningar.
Fytosanering är sanering som utförs med hjälp av växter. Dessa kan ta bort föroreningar från miljön på flera olika sätt. Ibland tas föroreningarna upp genom rötterna och lagras i växtens kropp. Vissa föroreningar kan till och med utnyttjas nyttigt av växten, medan andra bryts ner genom biologiska reaktioner i rotzonen eller genom exponering för UV-ljus när de transporterats från jorden upp till bladen. De växter som används vid fytosanering är mycket toleranta mot förorenade miljöer. När föroreningar, såsom tungmetaller, lagras i växternas kropp bör dessa samlas in och läggas på deponi, så att de oönskade ämnena inte återvinner till miljön.
Mikrobiell sanering, även kallad biologisk sanering eller bioremediering, innebär att mikroorganismer bryter ner föroreningar. Mikroberna använder ofta själva föroreningen som födokälla. Metoden används vanligtvis för att rena avloppsvatten och åtgärda oljeutsläpp, men mikrober kan bryta ner ett brett spektrum av föroreningar. De kan tillsättas förorenad jord för att påskynda behandlingen. Ibland kan även omblandning av jorden snabba upp saneringen, genom att bakterier och syre sprids i hela det förorenade området.
När en förorening är svår eller extremt kostsam att avlägsna eller förstöra isolerar man den ofta från sin omgivning. Detta görs vanligtvis med hjälp av lera, betong, konstgjorda tätskikt eller en kombination av dessa material. Idén är att skapa en barriär runt föroreningen som varken vatten eller föroreningar kan passera igenom. Isolering är också en vanlig strategi vid hantering av kärnavfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online