Kemtvättsprocessen använder flera olika lösningsmedel i stället för vatten för att rengöra kläder och tyger. Bland dessa ämnen finns perkloretylen, petroleumnafta, väteperoxid, ättiksyra, lacknafta, ammoniak och andra klorerade lösningsmedel. Den kommersiella kemtvätten medför flera faror, exempelvis kemisk exponering och brandrisk, som utgör hot mot anställda, kunder, fastighetsinspektörer och boende i närheten.
Perkloretylen, även känt som "perc", är en potentiellt cancerframkallande substans för människor och är det vanligast använda lösningsmedlet inom kemtvätt, enligt den amerikanska arbetssäkerhetsmyndigheten OSHA (Occupational Safety and Health Administration). Exponering för perc kan orsaka en rad symtom, bland annat irritation i ögon, hals och näsa, skador på lever och njurar, påverkan på centrala nervsystemet, nedsatt minne, förvirring, huvudvärk, yrsel och dåsighet. Exponering sker genom inandning av ångor, kontakt med ögonen och upptag via huden. Upprepad hudkontakt kan dessutom orsaka dermatit, alltså hudinflammation.
Kommersiella kemtvätterier genererar perc-baserat avfall. Det farliga avfallet inkluderar förbrukade patroner, avfall från luddfällor, destillationsrester och rester av upphettat pulver. Ibland måste ett kemtvätteribolag också göra sig av med oanvänd perc. Det avloppsvatten som är mest problematiskt kallas "separatorvatten", eftersom det innehåller perc.
I kommersiella kemtvätterier kan friktionsgnistor eller statiska urladdningar uppstå i närheten av mycket lättantändliga plagg, kemiska lösningsmedel och ansamlat ludd. Rökning på eller i direkt anslutning till lokalen utgör ytterligare en allvarlig brandfara.
Luftutsläpp från kemtvätterier är ett stort problem för personer som bor i området, eftersom perc-ångor släpps ut i atmosfären. Utsläppen sker bland annat vid överföringen av behandlade kläder från tvättmaskinen till torktumlaren. När kemikalierna väl blivit luftburna riskerar även personer i närliggande byggnader att andas in och absorbera dem. Perc-ångor kan nämligen tränga igenom material i väggar, tak och golv. Begreppet "samlokaliserade" används om kemtvätterier som ligger i samma byggnad som bostäder och andra verksamheter. De höga halter av perc som då uppstår innebär en potentiell cancerrisk för de boende, enligt webbplatsen Environment, Health and Safety Online.
Perc kan hamna i mark, luft och vatten i samband med avfallshantering. När ämnet tränger ner i marken som vätska är det giftigt för växter och klassas som farligt avfall av den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA (Environmental Protection Agency). Utomhus kan perc finnas kvar i miljön i flera veckor innan det bryts ned till andra kemikalier. Vissa av dessa nedbrytningsprodukter är giftiga, och några kan bidra till att tunna ut ozonlagret. Redan en liten mängd perc kan förorena grundvatten och dricksvatten, och ämnet kan vara giftigt för vattenlevande djur.
Utrustningen i en kommersiell kemtvättanläggning medför också säkerhetsrisker som kan orsaka stick- och skärsår, brännskador samt halk- och fallolyckor. Dessutom riskerar personalen att bli överhettad av att arbeta i den varma miljön. Utrustningen omfattar stryk- och pressmaskiner, automatiserade transportband för kläder, avfettningsmaskiner, maskiner för påsförslutning, ytor för lagning och skrädderi samt förstärkta kyl- och ventilationssystem.
Riskerna med kommersiell kemtvätt berör både människors hälsa och miljön. Genom god ventilation, korrekt hantering av farligt avfall, regelbundet underhåll av utrustningen och en övergång till mer miljövänliga metoder, exempelvis våtrengöring eller rengöring med flytande koldioxid, kan många av dessa risker minskas betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online