UV-ljus blir alltmer populärt som ett effektivt sätt att behandla vatten. Forskning har visat att UV-tekniken är mer effektiv än många andra etablerade reningsmetoder när det gäller att avlägsna ett brett spektrum av skadliga patogener från dricksvatten. Användningsområdena sträcker sig från storskalig rening av kommunellt dricksvatten till enkla, småskaliga lösningar i utvecklingsländer.
UV-behandling av vatten är en kostnadseffektiv metod för att oskadliggöra skadliga patogener som cryptosporidium och E. coli. Förutom att spara både energi och pengar bildar UV-behandling också betydligt färre biprodukter än traditionell behandling med klor eller andra kemiska desinfektionsmedel.
UV-tekniken får allt större genomslag vid kommunala dricksvattenverk, tack vare sin förmåga att förstöra farliga mikroorganismer utan att skapa negativa biprodukter. Eftersom UV-strålarna inte finns kvar i vattnet efter själva behandlingen tillsätts dock oftast fortfarande en mindre mängd klor eller annat desinfektionsmedel i slutet av processen. Det säkerställer att även mikrober som kan ta sig in i vattnet under transporten genom läckande ledningar eller på andra vägar oskadliggörs.
UV-behandling blir också allt vanligare i fattigare delar av världen. Billigt producerade återvunna plastflaskor belagda med titandioxid kan användas för att döda de patogener som orsakar flera av de största hälsoproblemen i tredje världen. Liknande produkter har dessutom utvecklats för att kunna täcka ett helt hushålls dagliga vattenbehov.
UV-behandling fungerar bäst i mycket klart vatten. Ju grumligare vattnet är, eller ju fler partiklar som svävar i det, desto mindre sannolikt är det att UV-strålarna når sina mål. Om en skadlig mikrobe till exempel befinner sig inuti en liten jordpartikel kan UV-ljuset inte nå den, oavsett hur lång exponeringstiden är. Därför krävs ofta en förbehandling som filtrerar bort partiklar innan vattnet utsätts för UV-strålning.
Forskningen kring UV-teknik visar att metoden även är effektiv mot många nya, framväxande föroreningar som numera ofta påträffas i våra dricksvattenkällor och i avloppsvatten. När UV-ljuset kombineras med katalysatorer som väteperoxid eller titandioxid ökar dess verkan kraftigt. Förmågan att bryta ned hormoner, läkemedelsrester och andra kemikalier, i kombination med den höga effekten mot skadliga patogener, gör att UV-behandling har en ljus framtid inom vattenrening.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online