Varje dag i våra liv utsätts vi för strålning. Större delen av denna strålning kommer från naturliga källor – cirka 82 procent enligt den amerikanska kärnkraftsmyndigheten Nuclear Regulatory Commission – och i så små doser att den inte ger någon anledning till oro. Även exponering för vissa konstgjorda strålkällor, exempelvis medicinska röntgenundersökningar, är helt ofarlig. Den mänskliga kroppen klarar av att hantera dessa små doser. En plötslig exponering för stora mängder strålning eller en långvarig exponering för måttliga mängder kan dock orsaka allvarliga hälsoproblem. Hur strålning påverkar en person beror på en rad olika faktorer.
Strålning skadar levande celler. Eftersom människan har utvecklats på en planet där strålning är vanligt förekommande kan kroppen dock reparera skador orsakade av strålning. Små och kortvariga exponeringar dödar celler, men miljontals celler dör redan varje dag i en frisk kropp – några extra förlorade celler får ingen negativ effekt. Höga stråldoser överväldigar däremot kroppen och förstör celler snabbare än den hinner reparera skadorna, vilket kan leda till sjukdom eller död. Även låga doser kan vara farliga, eftersom de i stället för att döda celler skadar cellkomponenter som DNA, vilket kan få allvarliga konsekvenser.
En stor stråldos, av det slag som kommer från radioaktivt nedfall efter en kärnvapenexplosion eller från en härdsmälta, kan leda till strålsjuka. Detta tillstånd, som kallas akut strålsyndrom (ARS), uppstår enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC endast om samtliga följande villkor är uppfyllda: dosen var hög, strålningen kunde tränga in till de inre organen, strålningen påverkade större delen av kroppen och exponeringen skedde snabbt, oftast inom loppet av några minuter. Katastrofer som härdsmältan i Tjernobyl 1986 och atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945 orsakade ARS hos offren. ARS kan även orsakas av medicinsk strålning.
De tidiga symtomen på ARS är kräkningar, illamående och diarré. Dessa kan pågå från några minuter upp till flera dagar. Därefter börjar personen må bättre innan tillståndet övergår i en fas av allvarlig sjukdom. Denna fas kan innefatta aptitlöshet, trötthet, feber, illamående, kräkningar, diarré och i vissa fall kramper och koma, och kan pågå från timmar till månader. Prognosen vid ARS beror på den första exponeringens svårighetsgrad och längd. De flesta som dör av ARS avlider till följd av infektioner och inre blödningar orsakade av skador på benmärgen.
I laboratorieförsök på försöksdjur har höga stråldoser orsakat mutationer, enligt Nuclear Regulatory Commission, men motsvarande mönster har inte observerats hos barnen till överlevande från Hiroshima och Nagasaki.
Enligt Nuclear Regulatory Commission är forskningsläget kring effekterna av små, långvariga stråldoser inte entydigt. Medan stora exponeringar visats öka risken för cancer visar studier av små doser inget tydligt orsakssamband. Trots detta utgår NRC och den internationella vetenskapliga världen från att lågdosexponering kan orsaka cancer eller andra hälsorisker. NRC och andra organisationer har därför fastställt gränsvärden för säker exponering, baserade på konservativa uppskattningar av tolerans och effekt, för att skydda arbetsplatser och allmänheten.
Enligt CDC är ofödda barn särskilt känsliga för strålning, framför allt under tidig graviditet. Allteftersom graviditeten framskrider blir fostret allt mer motståndskraftigt mot strålning. Under de första 15 graviditetsveckorna kan strålning dock leda till fostermissbildningar och en ökad risk för cancer senare i livet, även vid nivåer som inte ger någon synbar effekt hos modern. Fostrets läge i livmodern skyddar delvis mot yttre strålning – det får inte samma dos från externa källor som modern. Om modern däremot råkar inta eller andas in radioaktivt material överförs detta till fostret via blodet. CDC rekommenderar gravida som är oroade över strålningsexponering för sitt barn att söka medicinsk rådgivning.
Den stora majoriteten av de strålkällor vi stöter på under vår livstid är osannolika att orsaka någon allvarlig skada. Med undantag för gravida kvinnor finns det liten anledning att oroa sig för lågdosexponering, exempelvis vid röntgenundersökningar. Källor med extremt höga stråldoser, såsom kärnvapen och härdsmältor i kärnkraftverk, har dessutom varit sällsynta genom historien. Den mest troliga källan till strålningsexponering med märkbar effekt på en människa är medicinsk strålbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online