Indiska cigarrer, även kallade beedier eller bidis, är små handrullade cigarrer tillverkade av billig tobak av låg kvalitet som lindas in i tjocka blad och binds ihop med ett snöre. Beedier finns ofta i en rad olika smaker, bland annat jordgubb, mango, kanel, kryddnejlika, körsbär och vanilj.
Tillverkningen av beedier är en hantverksindustri i Indien och Sydostasien, där kvinnliga rullare producerar cirka 1 000 beedier per dag och får omkring 80 cent betalt för sitt arbete.
Indiska cigarrer tillverkas genom att löstobak lindas in i ett icke-poröst tendu- eller temburniblad, som sedan knyts ihop med färgglatt snöre. Beedier är oftast mindre och innehåller mindre tobak än cigaretter, men kräver djupare inhaleringar för att hålla glöden vid liv på grund av det tjocka bladomslaget.
Amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har funnit att beedier avger mer nikotin, tjära och kolmonoxid än konventionella cigaretter. Enligt CDC kan beedier innehålla upp till fem gånger så mycket nikotin som standardcigaretter. American Lung Association uppger dessutom att beedirök innehåller fem gånger så mycket tjära som rök från vanliga cigaretter.
Eftersom beedier inte är särskilt utbredda utanför Sydostasien har forskningen om deras långsiktiga hälsoeffekter varit begränsad i USA.
Bidi-cigarrer är populära i Sydostasien, särskilt bland personer med lägre inkomster, tack vare sitt låga pris. En bunt med 20 beedier kostar knappt mer än en enda importerad vanlig cigarett. År 2008 stod beedier för 48 procent av hela tobaksanvändningen i Indien.
I USA beskattas importerade indiska cigarrer enligt den högre skattenivån för importerade cigaretter, i stället för den lägre nivå som gäller för cigarrer. Alla beedibuntar som säljs i USA måste dessutom förses med Surgeon Generals hälsovarning och ett skattemärke. Smaksatta beedier är förbjudna att säljas, liksom annan smaksatt tobak, i USA, Kanada samt flera länder inom Europeiska unionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online