Hur tömmer personer med förlamning blåsan? Vanliga metoder

Personer som lever med förlamning kan ofta inte kontrollera sin urinering på samma sätt som andra, eftersom nervsignalerna mellan hjärnan och urinblåsan är skadade. Vilken metod som används beror på graden av förlamning, typen av skada och personens individuella behov. Här går vi igenom de vanligaste metoderna.

Intermitterande kateterisering

Detta är den mest förekommande metoden bland personer med ryggmärgsskador eller annan förlamning. En tunn, flexibel kateter förs in i urinröret för att tömma blåsan vid regelbundna tidpunkter. Eftersom tömningen sker kontrollerat och schemalagt minskar risken för urinvägsinfektioner och andra komplikationer. Många lär sig med tiden att utföra kateteriseringen helt på egen hand.

Kvarliggande kateter

I vissa fall kan en kvarliggande kateter rekommenderas. Katetern förs in genom urinröret och får sedan ligga kvar under en längre period, ofta flera veckor upp till månader. Metoden används vanligtvis av personer med mer omfattande förlamning, eller av dem som inte kan utföra intermitterende kateterisering själva.

Suprapubisk kateter

En suprapubisk kateter placeras genom ett litet snitt i nedre delen av buken, direkt in i blåsan. Alternativet väljs ofta av personer som har svårt med kateterisering via urinröret, eller som har medicinska tillstånd som gör den vägen opraktisk eller omöjlig.

Extern kateter (kondomkateter)

Denna metod innebär att en kondomliknande anordning placeras över penis för att samla upp urinen. Den används framför allt av män som har svårt att tömma blåsan aktivt eller som lider av urinläckage och inkontinens.

Credé-manöver

Credé-manövern är en manuell teknik som hjälper till att tömma blåsan. Genom att trycka med handen mot nedre delen av buken, strax ovanför blygdbenet, underlättas urinflödet. Metoden kan användas enskilt eller i kombination med andra tekniker, exempelvis intermitterande kateterisering.

Rätt metod för rätt person

Vilken metod som passar bäst avgörs utifrån varje persons specifika behov och förmåga. Valet bör alltid göras i samråd med vårdpersonal, exempelvis en urolog eller rehabiliteringsläkare, för att säkerställa både komfort och god blåshälsa.