Du kan hitta varselkläder i de flesta butiker och kataloger som säljer cykel- eller arbetskläder. Dessa plagg gör att omgivningen lättare ser bäraren vid dåliga ljusförhållanden eller under arbete, vilket förebygger olyckor. En av de mest klassiska formerna – en fluorescerande gul väst med silverreflekterande ränder – får bäraren att synas tydligt även i mörker. Cyklister, löpare, byggnadsarbetare och räddningstjänstpersonal är bland de grupper som oftast använder varselkläder.
Varselplagg går tillbaka hela vägen till 1930-talet, enligt Becky Allen som skrev om ämnet i Health and Safety Bulletin år 2009. Amerikanen Bob Switzer från Ohio uppfann den första fluorescerande färgen, som han döpte till Day-Glo, och använde den i magiska trick tillsammans med sin bror Joe. Snart bad den amerikanska armén Switzer att tillverka tyg med hjälp av tekniken, för att minska incidenter med eld mot egna trupper under andra världskriget. Det första plagget han testade materialet på var enligt Allen hans frus bröllopsklänning.
Kemikoncernen 3M insåg redan på 1930-talet att de små sfäriska pärlorna som gav filmskärmen dess silverglans också kunne användas för att skapa ett reflekterande streck av färg, och senare tejp, rapporterar Allen. År 1968 började bröderna Hugh och Bill Rowland på företaget Reflexite tillverka reflekterande material med små kubhörnsprismor istället för sfärer. Båda formerna används fortfarande, men Reflexites prismateknik har en fördel i effektivitet, eftersom ljuset där reflekteras mot tre punkter istället för bara en.
Den fluorescerande färgen gör bäraren synlig på dagtid, medan de reflekterande ränderna gör det mer sannolikt att bilförare ser personen i mörker, vilket ökar säkerheten avsevärt. En studie publicerad i British Medical Journal år 2004 visade att motorcyklisterna var 37 procent mindre benägna att råka ut för en olycka när de bar fluorescerande och reflekterande kläder. Enligt varselförsäljaren ICU-UCMe ser bilförare i mörker en person med varselväst ungefär tre sekunder tidigare än en person utan väst – sekunder som kan göra stor skillnad.
Varselkläder indelas i tre klasser enligt American National Standards Institute och International Safety Equipment Association (ANSI/ISEA). Plagg i klass 1, som vanligtvis bärs av exempelvis parkeringsvakter, fångar bilförares uppmärksamhet, medan klass 2-plagg uppfyller högre synlighetskrav och ofta tillhandahålls av arbetsgivare till personal som bagagehanterare på flygplatser. Klass 3, den mest effektiva typen, motsvarar den högsta synlighetsnivån och används ofta inom räddningstjänsten, där personalen behöver synas tydligt även i mörker eller rök.
I USA måste varselkläder uppfylla de standarder som tagits fram av ANSI/ISEA. Enligt kraven från 2010 ska ett plags bakgrundsmaterial samt retroreflekterande eller kombinerat material testas och certifieras av ett oberoende, ackrediterat tredjepartslaboratorium. Tillverkarna måste dessutom verifiera och intyga att plaggen uppfyller standarderna innan de får säljas som skyddsutrustning.
Inom EU styrs varselkläder i stället av standarden EN ISO 20471, som liksom den amerikanska motsvarigheten delar in plaggen i tre synlighetsklasser och ställer krav på både fluorescerande material och retroreflekterande band. När du köper varselkläder är det alltid klokt att kontrollera att plagget är märkt och certifierat enligt gällande standard – oavsett om du ska använda det i yrkeslivet eller på fritiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online