Kaliumjodid (KI), med summaformeln KI och CAS-nummer 7681-11-0, är en oorganisk jodförening som vanligtvis levereras som luktfria, färglösa till vita kubiska kristaller, vita granuler eller som ett fint pulver. Ämnet har en stark, saltaktig och bitter smak som påminner om bordssalt (natriumklorid). Nedan följer en översikt över dess viktigaste fysikaliska och kemiska egenskaper.
Molekylvikten för kaliumjodid är 166,02 g/mol. Smältpunkten ligger vid 680 °C (1256 °F, 954 K) och kokpunkten vid 1330 °C (2426 °F). Den specifika vikten är 3,13 vid 15 °C, smältvärmen uppgår till 24,7 cal/g och ångtrycket är 1 mmHg vid 745 °C.
Kaliumjodid är stabilt i torr luft. Exponering för ljus och fukt kan däremot påskynda ämnets nedbrytning. Vid långvarig lagring i luft gulnar kaliumjodid på grund av att fri jod frisätts och att små mängder jodat bildas. Även vattenlösningar av kaliumjodid kan gradvis få en gulaktig ton om de står öppna mot luften under längre tid. För att bevara ämnets kvalitet bör det därför förvaras tätt förslutet, mörkt och torrt.
Vattenlösningar av kaliumjodid är normalt neutrala till svagt alkaliska, med ett typiskt pH-värde mellan 7 och 9. Lösigheten är hög: 1 g kaliumjodid löser sig i endast 0,7 ml vatten vid rumstemperatur, eller i 0,5 ml kokande vatten. En mättad lösning framställs genom att lösa 30 g kaliumjodid i 20 ml vatten vid 25 °C.
Kaliumjodid löser sig även i flera organiska lösningsmedel. 1 g kan lösas i 50 ml absolut etanol eller i 8 ml metanol (träsprit). Vidare löser sig 1 g i 75 ml aceton, 2 ml glycerol eller 2,5 ml glykol. Dessutom har kaliumjodid den speciella egenskapen att det lätt löser elementärt jod, vilket gör det användbart vid framställning av jodlösningar, exempelvis Lugols lösning.
Brytningsindexet för kaliumjodid är 1,677, vilket är relevant inom optiska tillämpningar och spektroskopisk analys.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online