Fästingar är, precis som spindlar, leddjur med åtta ben. Över 800 fästingarter är idag kända världen över, och de trivs oftast i fuktiga, skuggiga miljöer med rikligt med skog och buskage. Fästingar är den vanligaste sjukdomsspridande parasiten som drabbar människor i USA. Genom att lära dig mer om fästingar och hur du skyddar dig kan du både förebygga fästingbett och reagera rätt när det ändå händer.
Det finns två familjer av fästingar: Ixodidae, de så kallade hårda fästingarna, och Argasidae, de mjuka fästingarna. Hårda fästingar känns igen på sin karakteristiska ryggsköld, scutum. De suger blod från sin värd i timmar, ibland dagar, innan de letar upp ett nytt mål. Sjukdomen de bär på överförs oftast mot slutet av blodmålet, när fästingen nästan är full med blod.
Mjuka fästingar saknar ryggsköld och har en rundare form än sina släktingar. Deras blodmål varar sällan mer än en timme, men själva bettet kan göra rejält ont. Dessutom kan mjuka fästingar överföra smitta redan inom några minuter. Oavsett vilken typ av fästing det handlar om gäller samma regel: agera snabbt och korrekt för att minska risken att insjukna.
En fästing börjar suga blod direkt när den fastnat i huden. Därför är det viktigt att agera snabbt, särskilt vid en hård fästing. Täck fingrarna med en pappersnäsduk eller använd latexhandskar – rör aldrig fästingen med bara fingrarna. Använd en finspetsig pincett och ta tag i fästingen så nära huden som möjligt. Dra sedan rakt uppåt med jämnt och stadigt tryck. Vrid aldrig pincetten, eftersom fästingens huvud annars kan lossna och fastna under huden.
Händer det ändå och huvudet är svårt att få ut kan du låta huden läka över det. Desinficera alltid bettområdet med sprit efteråt. Spara fästingen i ett litet glas eller burk med lock och anteckna datumet för bettet. Ta sedan med dig fästingen till vårdcentralen så att den kan testas för eventuell smitta. Upplever du utslag, huvudvärk eller irritation kring bettområdet ska du kontakta läkare omgående.
När du vistas i fästingtäta områden är målet naturligtvis att komma hem helt oskadd. Fästingar utgör en risk året runt men är som mest aktiva under sommarmånaderna. Var därför extra uppmärksam då: undvik tät buskvegetation utanför vandringsleder, håll nere riset och buskaget runt hemmet samt styra klar av högt gräs och stora lövhögar.
Klä dig i ljusa plagg – det gör det lättare att upptäcka fästingar på dig själv och övriga i gruppen. Applicera dessutom ett tunt lager insektsmedel som innehåller minst 20 procent DEET. Efter en dag ute i naturen bör du noggrant undersöka hela kroppen framför en stor spegel, samt även kontrollera barnens kläder, husdjuren och utomhusutrustningen. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC minskar risken ytterligare om du duschar inom två timmar efter hemkomsten från vandringen eller utflykten.
När en fästing biter utsöndrar den bakterier och gifter som kan överföra olika sjukdomar till värden. Kontakta läkare om du drabbas av feber eller frossa, oförklarlig värk eller smärta, samt utslag eller fläckar på huden. Eftersom fästingar bär på bakteriella infektioner kan de i princip sprida samma sjukdom flera gånger under sin livstid.
Några välkända fästingburna sjukdomar är:
Ju snabbare du agerar efter ett fästingbett, desto bättre är chanserna att kunna kontrollera och behandla eventuella sjukdomar. Lämnas bettet obehandlat kan fästingburna sjukdomar bli livshotande. I Sverige är borrelia och TBE (fästingburen encefalit) de vanligaste fästingsjukdomarna, och mot TBE finns det vaccin som erbjuds via vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online