Enligt USA Today:s "The Weather Book" bildas luftmassor främst i polar- eller tropiska regioner, eftersom luften på medelbreddgraderna rör sig mycket fritt. Därför växlar vädret i USA när luftmassor från norra polarområdena och södra tropikerna avlöser varandra. Den kontinentala polarluftmassan har en väl vald benämning: den bildas över kallt land nära polerna, men bort från haven. Luftmassan förekommer i Nordamerika, Europa och Asien.
Den kontinentala polarluftmassan utvecklas över land i närheten av eller inom det polara området; på norra halvklotet ligger detta ovanför norra polcirkeln, strax över 66 graders latitud. I Nordamerika har luftmassan vanligtvis sitt ursprung i Alaska eller nordvästra Kanada och rör sig sedan söderut. I Europa bildas den över Finland, Lappland och Ryssland, och i Asien kan den uppstå var som helst i Sibirien.
Denna luftmassa består av sval till kall luft med låg fuktighet och är stabil. Det skiljer den från maritim polarluft, som är lika kall eller kallare men kan ha högre luftfuktighet, eftersom den bildas över Arktiska oceanens öppna vatten på norra halvklotet under sommaren.
Kontinental polarluft förekommer under alla årstider, men innehåller betydligt kallare luft på vintern än när den bildas på sommaren. Endast arktiska luftmassor har lägre temperaturer.
När den kalla kontinentala luften drivs söderut av jetströmmen ändras dess temperatur gradvis, eftersom luften värms långsamt medan den passerar över land. På vintern kan uppvärmningen hämmas om luftmassan passerar över snötäckt mark. Den kan också ta upp en viss mängd fukt om den passerar över öppna vattenytor som stora sjöar eller mindre hav och vikar.
I "The Weather Book" ges ett tydligt exempel på denna förändring: En kontinental polarluftmassa på mellan -30 och -40 °C (-20 till -40 °F) som har sitt ursprung i Alaska i januari kan ha hunnit värmas till omkring -4 till +10 °C (25 till 50 °F) när den når Mexikanska golfen. Temperaturer som sjunker ner mot -5 °C (låga 20-tal °F) i Florida uppstår dessutom när snötäcke täcker amerikanska Mellanvästern, vilket minskar den värme luftmassan får under sin färd söderut.
Luftmassans rörelse söderut kan saktas ned eller helt blockeras av bergskedjor, särskilt sådana med många höga bergstoppar. I Nordamerika gör Klippiga bergens nord-sydliga sträckning att luftmassan lätt kan störta söderut. I Europa och Asien kan däremot både Alperna och Himalaya hindra luftmassan från att nå Medelhavet respektive den indiska subkontinenten.
Piloter upplever olika atmosfärsförhållanden när kontinentala polarluftmassor vandrar söderut, oavsett om det gäller vinter eller sommar. Flyger de exempelvis över luftmassans ursprungsområde möter de god sikt, obegränsade molntak och klar himmel på vintern, samt möjligen enstaka cumulusmoln på sommaren.
När den kontinentala polarluften rör sig längre söderut och passerar över varm mark eller exempelvis de Stora sjöarna kan lägre molnskikt bildas, med enstaka snöbyar på vintern eller bara låga stratusmoln på sommaren längs USA:s stillahavskust.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online