
Skådespelaren Joel McHale var över 40 när han insåg att han hade dyslexi – efter att en av hans söner diagnostiserades. "Doktorn beskrev symtomen och jag tänkte: 'det är jag'," berättar han i podcasten Armchair Expert med Dax Shepard (som också är dyslektisk och lärde sig läsa först i 5:e klass).
McHale repeterade betyg och fick veta att han var en "långsam starter". Sally Shaywitz, MD (Yale Center for Dyslexia & Creativity), säger att dyslexi påverkar upp till 20 % av befolkningen – och skolor ofta misslyckas med att identifiera barn. Prestationsgapet mellan dyslektiker och andra läsare visas redan i 1:a klass – tidig screening och diagnos är avgörande.
Shaywitz förklarar: dyslexi är en "oväntad svårighet" – ofta hög IQ men läser under intelligensnivå. Problemet ligger ofta i fonologisk bearbetning (koppla ljud till bokstäver). Därför är dyslektiker ofta dåliga stavare.
Med rätt stöd – extra tid på prov/uppgifter är en av de viktigaste – kan dyslektiker lyckas lika bra som kamrater. "Syftet är att jämna ut spelplanen." Utan diagnos och stöd leder dyslexi ofta till självkänsloproblem – vilket McHale undvek genom skådespelande som gav honom självförtroende.
När "The Soup" startade 2004 var McHale rädd för telepromtrar. Men dyslektiker utmärker sig ofta på andra områden: kritiskt tänkande, problemlösning, "se hela bilden". Många kända författare, artister, forskare var dyslektiker: Chuck Close, John Irving, Albert Einstein. McHale är alltså i gott sällskap.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online