
ADHD-diagnosen bygger nästan enbart på anamnes från patienten, föräldrar, lärare och andra som känner barnet väl. Det finns inget blodprov, bildundersökning eller datoriserat test som ensamt kan diagnostisera ADHD.
Del av anamnesen kan samlas in via standardiserade formulär som Conners eller Vanderbilt. Det är dock ett misstag att enbart lita på dessa för att ställa eller avfärda diagnosen.
Många yrkesverksamma anser att barn och vuxna ofta är dåligt utvärderade och felaktigt diagnostiserade. Problemet ligger i att diagnosen kräver en noggrann anamnes – vilket tar tid som många praktiker inte har. Ofta ställer den upptagna barnläkaren eller familjeläkaren diagnosen på ett eller två 10–15-minutersbesök, enbart utifrån snabb poängsättning av formulär. En fullständig utvärdering bör ta 1–2 timmar och omfatta: noggrann anamnes, riktad fysisk undersökning, utvärdering av Conners/Vanderbilt och andra psykiatriska/psykologiska bedömningar.
Anledningen till noggrannhet är att många tillstånd kan misstolkas som ADHD: ångestsyndrom (inkl. PTSD) kan ge ADHD-liknande symtom; begåvade barn kan verka ha ADHD av tråkighet; inlärningssvårigheter kan presentera som ADHD; depression kan likna ADHD. Ångest, depression och inlärningssvårigheter kan också samförekomma med ADHD – båda diagnoserna kan vara korrekta.
Det antas ofta att en ADHD-diagnos varar livslångt, men noggranna studier visar motsatsen. I en studio omvärderades barn som noga diagnostiserats av en lärare; nästa år ansågs mindre än 50 % ha kvar problemen av nästa lärare. Orsaker kan vara: lärarformulär är transparenta (lätt att fylla i för att bekräfta förväntad diagnos), olika vuxna bedömer beteende olika, och klassrumsmiljö påverkar symtomuttrycket kraftigt. Barn i "riskzonen" kan falla på båda sidor av ADHD-gränsen beroende på hem-/skolmiljö.
Datoriserade uppmärksamhetstest (ofta av psykologer): patienten trycker knapp vid specifika stimuler på skärm. Testar reaktionsfel, utelämnanden, falska alarm. Kan vara användbart som del av utredning, men inte ensamt.
Hjärnvågförhållande (EEG-baserat): Barn med ADHD visar ofta lågt förhållande beta/theta-vågor (beta = varning/fokus, theta = drömmande). Enkel mätning med sensorer i hårbotten. Studier visar ~90 % noggrannhet för att förutsäga ADHD-diagnos. 2014 godkände FDA NEBA-testet som "rimligt verktyg" i diagnostiken, men inte som nödvändigt eller ensamt diagnostiskt verktyg.
Slutsats: ADHD-diagnos bör ställas med försiktighet, återvärderas regelbundet över tid för att säkerställa att den fortfarande är korrekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online