
Elektroplätering (galvanisering) har använts i tusentals år – från antika guldmasker i Peru till dagens industriella tillämpningar. Processen ger ytor nya egenskaper: korrosionsskydd, snyggare utseende, ökad hårdledning eller minskad friktion. Men bakom den glänserande ytan göms allvarliga risker om säkerhetsrutiner inte följs.
Den vanligaste metoden är elektrodeposition: en elektrisk ström driver metalljoner från en anod (givare) till en katod (föremålet som plåteras) genom en elektrolytbad. Vanliga metaller: krom, nickel, koppar, guld, silver, zink, kadmium.
Kromsyra, svavelsyra, salpetersyra, natronlut används för etching, rengöring och bad. De orsakar svåra förbränningar vid hudkontakt, ögonskador och lungirritation vid inandning av dimma/ånga.
Används i vissa guld- och silverbad. Extremt giftiga – blockerar cellandning. Dödliga i små doser vid intag, inandning eller hudupptag.
Trikloretylen, perkloretylen, bensen – används för avfettning. Karcinogena, neurotoxiska, kan orsaka yrsel, huvudvärk, medvetslöshet, dödsfall.
Krom(VI), kadmium, bly, nickel – karcinogena, allergisera, skadar njurar, lever, nervsystem.
Avloppsvatten från pläteri innehåller tungmetaller och cyanider – måste renas innan utsläpp. Farligt avfall (slam, filter, bad) hanteras enligt förordning om farligt avfall.
Elektroplätering är en värdefull teknik men kräver respekt för de giftiga kemikalierna. Systematiskt säkerhetsarbete – riskbedömning, tekniska skydd, utbildning, beredskap – är det enda sättet att förhindra allvarliga skador. Slarvighet är den största faran.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online