BMI – snabb översikt
BMI = vikt (kg) / höjd² (m). Vuxna: <18,5 undervikt, 18,5–24,9 normal, 25–29,9 övervikt, ≥30 fetma.
Andningsfunktion vid lungsjukdomar (KOL, astma, interstitiell/vaskulär)
- Grundläggande minskad lungfunktion.
- Övervikt (BMI >25) FÖRSÄMRAR ytterligare – mer vikt att stödja, högre andningsarbete.
- KOL: fångad luft sträcker andningsmuskler → ökad syrebehov vid vilan. Hög BMI → anstrengningsgräns nås tidigare.
- Svår KOL + undervikt = sämre prognos (matsmältning påverkas, vilometabolism ökar).
Hög BMI hos FRISKA individer
- Jones et al.: FRC och ERV minskar EXPONENTIELLT med stigande BMI.
- Morbid fetma: andning nära residualvolym.
- Medarov et al. (2005): TLC (total lungkapacitet) minskar med högre BMI.
- ACSM: mekanisk belastning av bröstkorg + ökad energikostnad vid arbete → tidigare andningsmuskelutmattning.
Fetmaorsakade lungsjukdomar
- Obesitas hypoventilationssyndrom: kronisk hypoxemi + hyperkapni → lunghypertoni → högersidig hjärtsvikt.
- Obstruktiv sömnapné: luftvägskollaps i sömn → intermittierande hypoxemi → lunghypertoni → hjärtsvikt.
Den onda cirkeln (Dominoeffekt)
Hög BMI → sämre andning → mindre fysisk aktivitet → svagare andningsmuskler → ännu sämre andning → mer inaktivitet → viktökning. Bryt cykeln med professionell hjälp (lungmedicin, fysioterapi, bariatrik).
Slutsats
BMI är en stark determinent för andningsfunktion – både hos friska och sjuka. Viktminskning är en hörnsten i behandling av KOL, sömnapné, hypoventilation och hjärtsvikt. Varje kg räknas.