Rehabilitering i tre faser
- Smärtlindring / inflammation.
- Behandling / återställning av funktion.
- Rehabilitering – här skiljer sig vägarna åt.
Fysioterapeut (PT) – basrehabilitering
- Mål: Återfå vardagsfunktion (gå utan kryckor, lyfta varor, ADL).
- Metoder: Kyl/värme, manuell terapi, kroppsviktsmotstånd, hjälpade rörelser.
- Ex: Efter ACL-operation → knäböjning i sängen, gå på kryckor, grundläggande styrka.
Sportrehabiliteringsspecialist – prestandåterställning
- Mål: Återfå atletiska färdigheter (hopp, vridning, hastighet, sportsspecifika mönster).
- Förutsätter: Patienten hade hög träningsnivå före skada.
- Metoder: Plyometri, balansträning på ojämnt underlag, sportsspecifika drillar, avancerad styrka/hastighet.
- Ex: Samma ACL-skada → proffs-skidåkare tränar på balance board + plyometriska hopp för mogulbacke.
Varför olika behandling för samma skada?
Kravprofilen skiljer sig. PT:s säkerställer säkerhet för vardag. Specialist bygger kapacitet för sportens kaos. Att ge plyometri till en fysiskt inaktiv patient = skadarisk. Att inte ge det till en elitidrottare = prestationsförlust.
Hitta sportrehab-kompetens
- Klinik med "idrottsmedicin" i namnet = god chans.
- Försäkring täcker ofta basrehab (PT) men begränsar sportsspecifika sessioner.
- Alternativ: Certifierade personliga tränare med post-rehab specialisering (bygger vidare där PT slutade).
- Skollag/amatörlag: Tillgång till atlettränare (athletic trainers) – taping, akutvård, rehabövningar.
Slutsats
Båda roller är nödvändiga. PT lägger fundamentet. Sportrehab bygger tornet. Samarbete ger bästa resultat för idrottare.