Det finns två typer av psykiatrisk vård – frivillig och ofrivillig (tvångsvård). Vid en frivillig vårdinskrivning erkänner patienten att hen har ett allvarligt psykiskt hälsoproblem och samtycker till en utredning på en psykiatrisk avdelning.
Många människor med psykiska problem inser dock inte själva att de är sjuka. I dessa fall måste en intagning mot patientens vilja övervägas. Även om reglerna varierar mellan olika länder och regioner krävs det normalt att minst tre psykiatriska yrkesutövare – varav minst en legitimerad läkare – är överens om att patienten utgör ett hot mot sig själv eller andra, för att en tvångsintagning ska kunna genomföras.
Försök övertyga patienten om att hen bör träffa en läkare för en utredning. Detta kan ske inom ramen för öppenvården, men det är också vanligt att det sker på en akutmottagning, även utanför ordinarie öppettider.
Om det är svårt att resonera med personen, använd den minst inskränkande metoden för att få hen att samarbeta. Om hen till exempel tror att marsianer håller på att invadera jorden kan du fråga om hen vill prata med myndigheterna för att berätta vad hen vet. Ta sedan med hen till läkaren.
Du får aldrig använda fysiskt våld. Om patienten hotar att skada sig själv eller andra kan du kontakta polisen, som kan transportera patienten till en akutmottagning för psykiatrisk utredning.
Berätta för den utredande läkaren om alla specifika hot som patienten riktat mot andra personer.
För att kriterierna för tvångsvård ska vara uppfyllda måste hoten vara konkreta både när det gäller person och avsikt:
Notera nyliga kommentarer som patienten har gjort om att vilja skada sig själv. Även här måste kommentarerna vara specifika när det gäller avsikten.
Om patienten säger "Jag önskar att jag kunde spränga mig själv" uppfyller uttalandet inte kravet på konkret avsikt – såvida hen inte faktiskt har tillgång till en bomb.
Säger patienten däremot att hen planerar att skära sig, kvalificerar sig uttalandet, eftersom det är realistiskt att hen kan genomföra hotet.
Redogör för läkaren om patientens historik av livshotande beteende. Inkludera allt farligt som patienten har gjort tidigare.
Beteenden som att spendera alla sina pengar, lida av vanföreställningar eller dricka stora mängder alkohol uppfyller inte nödvändigtvis kriterierna för livshotande beteende – även om de självklart är självdestruktiva och potentiellt skadliga för både patienten och omgivningen. Beteenden som att starta bränder eller försöka hoppa från en hög byggnad uppfyller däremot kriterierna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online