Psykoanalytisk terapi, ofta kallad enbart psykoterapi, är en form av psykologisk behandling som bygger på idéer utvecklade av Sigmund Freud i början av 1900-talet. Även om psykoanalysen – liksom de flesta av Freuds teorier – har tappat i anseende bland moderna psykologer, förblir den relativt populär hos allmänheten.
En fullständig genomgång av den psykoanalytiska teorin ligger utanför denna artikels räckvidd, men grundidén är relativt enkel: vårt beteende styrs av omedvetna rädslor, trauman och begär. Psykoterapin behandlar psykiska besvär och destruktiva beteenden genom att belysa personens tidigare erfarenheter och främja ett medvetet erkännande av dessa omständigheter hos patienten. Mycket förenklat handlar psykoterapi om att föra det tidigare "omedvetna" upp till "medvetandet".
I grunden finns två huvudsakliga skolor. Den första är strikt freudiansk psykoanalys, där terapeuten ställer diagnos och ger behandlingsförslag baserat på freudianska tolkningar av patientens beteende, tankar och drömmar. Målet med psykoanalysen är att ge patienten insikt i problemets natur – när patienten väl har fått denna insikt (enligt teorin) blir hen kapabel att korrigera sitt eget beteende.
Den andra skolan är kognitiv terapi och kognitiv beteendeterapi (KBT), som istället fokuserar på att lära patienterna konkreta hanteringsstrategier som gör det möjligt för dem att "självkorrigera" sina tankemönster och beteenden.
Psykoterapi bygger på ett samtalssamband mellan patient och terapeut. Behandlingssessionerna innebär i huvudsak att patienten delar med sig av aktuella eller tidigare erfarenheter, och att terapeuten föreslår möjliga tolkningar av dessa, med det övergripande målet att hjälpa patienten att förstå orsakerna bakom sitt beteende. Patienten uppmuntras aktivt att bidra med egna tankar, förslag och teorier under hela behandlingens gång.
Kognitiv och beteendeterapi går ofta steget längre genom att låta patienten direkt konfrontera sitt trauma eller sina rädslor. En patient med flygrädsla kan exempelvis gradvis exponeras för korta flygresor som en del av behandlingen.
All psykoanalytisk teori kritiseras av samma grundläggande skäl: Freuds teorier utvecklades inte genom den vetenskapliga metodens stränga krav. I praktiken utformade Freud sin teori och nedtecknade den i böcker, med anekdotiska belägg men utan någon verkligt vetenskaplig prövning. Därför betraktar många psykologer delar av psykoanalysen som "påhittad".
Debatten om kognitiv terapis effektivitet är också pågående – den har till och med kritiserats av vissa psykoterapeuter som verkningslös eller till och med skadlig. Trots detta fortsätter patienter världen över att söka psykoterapi, vilket tyder på att många upplever verklig nytta av behandlingen.
En annan vanlig kritik mot psykoterapin är att det nästan alltid är patienten själv som avgör när hen är "botad", varefter behandlingen avslutas. Detta är naturligtvis en högst subjektiv bedömning att överlåta till någon som redan känner sig psykiskt instabil.
Dessutom har oetiska terapeuter ibland tagit över patienters liv genom att använda sina "tolkningar" för att styra patienternas beteende. Det bästa skyddet mot denna typ av malpraxis är att noga undersöka en terapeuts kvalifikationer och legitimation innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online