Projektiva test är mätinstrument som utvecklats och används av psykologer. De kallas "projektiva" eftersom de innebär att en bild eller annat tvetydigt stimulus visas för en person, varefter personens spontana reaktioner och projektioner analyseras för att få en djupare förståelse av hen. Projektiva test har både tydliga fördelar och nackdelar, beroende på vilken typ av test det gäller och vilket syfte det används till.
Projektiva test kan användas för att diagnostisera psykisk ohälsa. Rorschachtestet, även känt som bläckplattestet, är ett välkänt exempel på ett projektivt test som används för detta ändamål. I testet visas personen en serie med tio bläckplattor och uppmanas av testledaren att beskriva vad hen ser. Svaren tolkas av testledaren och ger en bild av hur personen organiserar sina tankar. Denna information används sedan som underlag för en diagnos. En person med ett oorganiserat tankemönster kan till exempel visa tecken på en psykotisk störning som schizofreni.
En vanlig kritik mot projektiva test är deras bristande standardisering. Det innebär att olika testledare kan genomföra och tolka testen på olika sätt, vilket i sin tur kan leda till olika resultat. Vissa test, som Rorschachtestet och Thematic Apperception Test (TAT), har dock mer standardiserade tolkningsmetoder än andra, exempelvis House-Tree-Person-testet eller tekniker som fria associationer och drömtolkning. Överlag anses projektiva test vara mindre tillförlitliga än andra standardiserade och objektiva psykologiska test.
Projektiva test används för att ge insikt i en individs personlighet. TAT används till exempel ofta som en del av en större serie test som syftar till att utvärdera en persons personlighet. Testet innebär att kort med bilder på människor i olika situationer visas, och den testade uppmanas att skapa en berättelse utifrån bilderna. Själva berättelserna, samt sättet de berättas på, ger testledaren värdefull information om personens personlighet – särskilt när det gäller interpersonella relationer och förmågan att hantera psykologisk stress.
Projektiva test har ifrågasatts när det gäller deras validitet, det vill säga hur exakta mätningarna är. Även om syftet med projektiva test är att nå fram till undermedvetet innehåll, menar vissa forskare att testen i stället mäter innehåll kopplat till individens senaste erfarenheter snarare än dess djupast liggande undermedvetna önskemål. En liknande kritik är att projektiva tekniker är svaga som diagnostiska verktyg, eftersom de enbart bygger på en individs beteende och inte på konkreta symtom. Eftersom beteenden kan variera kraftigt – även mellan personer med samma diagnos – riskerar testen att inte ge en korrekt diagnostisk bedömning.
Projektiva test erbjuder psykologer en unik möjlighet att utforska aspekter av personligheten och tankemönster som svårt fångas med traditionella frågeformulär. Samtidigt kräver de skickliga och erfarna testledare, och resultaten bör alltid tolkas med försiktighet och helst kombineras med andra utvärderingsmetoder för att ge en så tillförlitlig bild som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online