Studiet av personligheter kallas personologi eller personlighetspsykologi. Personlighetspsykologer studerar både skillnaderna mellan olika personligheter och vad det egentligen innebär att vara en person. Vissa teoretiker menar att våra personligheter är medfödda och finns hos oss redan från födseln, medan andra hävdar att personligheten formas och utvecklas genom våra livserfarenheter.
Trots sina olikheter är de flesta teoretiker överens om en sak: den mänskliga personligheten är extremt komplex, och ingen enskild teori kan ensam förklara hela bilden. Nedan presenteras fyra av de mest inflytelserika perspektiven på hur individuella skillnader i personlighet uppstår.
Sigmund Freud teoretiserade att personligheten är en struktur av motiverande krafter och att människan ständigt befinner sig i konflikt med sig själv. Han introducerade den välkända modellen med id, ego och överjag, där han förklarade att en person naturligt dras mellan motsatta impulser, men att en psykiskt frisk person har balans mellan de tre delarna.
Enligt Freud representerar idet individens naturliga instinkt att tillfredsställa omedelbara behov, överjaget utgör personlighetens moraliska kompass, medan egot fungerar som regulator mellan de båda. Freud menade vidare att personligheten drivs av såväl medvetna som omedvetna motiv och önskningar – och att den mänskliga personligheten till största delen består av just omedvetna krafter.
Behavioristiska teoretiker anser att vår personlighet i grunden inte är något annat än en produkt av vår miljö. De menar att vi formar vår personlighet genom att observera och imitera människorna omkring oss.
Ivan Pavlov lade grunden med sin teori om klassisk betingning, som visar att människors beteenden kan formas av olika stimuli. Senare utvecklade B.F. Skinner idén om positiv och negativ förstärkning och argumenterade för att vår personlighet och våra beteenden i slutändan formas av de konsekvenser våra handlingar leder till.
Albert Bandura ansåg att mycket av vår personlighet utvecklas genom observation av andras beteende, men han är framför allt känd för sin socialkognitiva teori. Enligt denna teori drivs personligheten av både interna och externa faktorer.
Banduras synsätt innebär att en persons personlighet inte enbart formas av omgivningen, utan även av inre motivation. Det är alltså kombinationen av yttre och inre drivkrafter som formar personligheten och skapar de skillnader vi ser mellan individer.
Den biopsykologiska teorin hävdar att en stor del av vår personlighet bestäms av vår genetik. Argumentet bygger på idén att vi genom våra fysiska egenskaper och vår genetiska sammansättning utvecklar en uppfattning om vem vi är.
Genom denna självbild agerar vi på ett visst sätt, vilket i sin tur formar vår personlighet utifrån vår egen självuppfattning. Kombinationen av arv och erfarenheter blir därmed en central förklaring till varför människors personligheter skiljer sig åt.
De fyra perspektiven belyser personligheten från olika vinklar: Freud fokuserar på inre psykiska krafter, behavioristerna på miljöns påverkan, Bandura på samspellet mellan individen och omgivningen, och den biopsykologiska skolan på biologins roll. Tillsammans ger de en mer komplett förståelse av vad som skapar de individuella skillnader som gör varje människa unik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online