Motstånd i gruppterapi är ofta mer uttalat än i individuell terapi eller parterapi. Gruppmedlemmar kan visa sitt motstånd på många olika sätt – genom att komma sent, öppet visa misstro mot andra, vägra delta eller verka likgiltiga inför hela processen. Om motståndet inte erkänns och hanteras på rätt sätt kan det få allvarliga konsekvenser för hela gruppprocessen. Som tur är finns det flera strategier som psykoterapeuter kan använda för att hantera motstånd under gruppterapi.
Upprätta ett formellt avtal som alla deltagare måste skriva under. Avtalet ska ange att varje deltagare åtar sig att delta i ett visst antal sessioner. När tiden har gått kan hen välja att avsluta eller fortsätta. Många klienter upplever störst motstånd i början av terapin och får därför en instinkt att helt enkelt inte komma tillbaka om det inte blir som de hoppats eller förväntat sig. Det kan ta flera sessioner innan en klient kan öppna sig för gruppen och processen. Detta avtal hindrar att motståndet stoppar klientens möjlighet till personlig utveckling innan den ens har hunnit börja.
Håll koll på gruppdynamik, allianser och gruppmentalitet. Om en medlem visar sig vara särskilt motståndskraftig mot gruppprocessen är det möjligt att flera andra medlemmar omedvetet drar åt samma håll. Att arbeta med en särskilt motsträvig medlem och hjälpa hen att känna sig trygg nog att delta kan ha en positiv effekt på hela gruppen.
Arbeta aktivt med motståndet i stället för att hoppas att det ska försvinna av sig självt. Jobba på ytnivå och undersök motståndet i sig – i stället för att pressa framåt mot de djupare frågor som motstånds. Om en deltagare till exempel är motvillig att öppna sig om sina problem med alkoholmissbruk ska du inte tjata om hur svårt beroendet måste vara. Utforska i stället varför hen inte vill prata om det i gruppen. Fråga om hen inte litar på gruppen, har en dålig dag eller tycker att terapi är ren strunt. Att få en medlem att öppna sig om sitt motstånd kan leda till att det löses upp.
Arbeta med de överföringsfrågor som uppstår i gruppterapi. Om du till exempel är en medelålders eller äldre man som leder gruppen kan flera deltagare projicera bilden av sin far på dig, eller till och med en mer allmän auktoritetsfigur. Deltagare med sådana projektioner som har haft negativa erfarenheter kan ha ett naturligt och envist motstånd mot att arbeta med dig. Se i stället för att reta dig på detta besvär det som material för tillväxt. Detta kan samtidigt leda till utforskning av relevanta frågor, samtidigt som det visar att du inte är den projektion de ser.
Dela ut bedömningsformulär till gruppmedlemmarna regelbundet – kanske en gång i månaden – och samla in dem i slutet av en session. Detta är ett utmärkt sätt att mäta gruppens nöjdhet och anpassa dina strategier för att förebygga framtida manifestationer av motstånd. Det ger också medlemmarna möjlighet att uttrycka sina känslor utan att behöva exponera sig öppet. Viktiga frågor kan tas upp av terapeuten och sedan diskuteras av dem i gruppen som vill tala om det verbalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online