Intelligens är ett av de mest grundläggande men samtidigt svårfångade begreppen inom beteendevetenskaperna. Även om det inte finns någon fullständig konsensus om det bästa sättet att mäta intelligens används en persons intelligenskvot (IQ) ofta som ett mått på den övergripande intellektuella förmågan. IQ-poängen kan dock påverkas av flera olika faktorer.
Intelligens har många olika dimensioner, och det finns lika många tester för att mäta dem. De två mest kända intelligenstesterna är "Stanford-Binet Intelligence Test, Fourth Edition" (SB-IV) och "Wechsler Intelligence Scale for Children, Third Edition" (WISC-III). Båda testerna mäter allmän intelligens – logiskt och verbalt resonemang – men skiljer sig åt i både format och betygsskala.
Enligt National Association for Gifted Children korrelerar resultaten mellan testen i allmänhet väl, men de olika formaten och underliggande testmekanismerna kan ändå leda till en högre eller lägre IQ-poäng enbart beroende på testets stil. Andra tester mäter andra aspekter av IQ, såsom emotionell eller social intelligens, vilka skiljer sig från allmän intelligens och kan uppvisa stora skillnader mellan resultaten.
Dessutom kan IQ-poäng konstgjört höjas genom lyckade gissningar eller sänkas av nyligen genomgådda traumatiska upplevelser. Trauma och stress kan orsaka dåliga gissningar och koncentrationssvårigheter, vilket artificiellt sänker testresultaten.
Medan hjärnan fortfarande utvecklas – från fosterstadiet fram till tidig vuxen ålder – är den mycket känslig för toxisk exponering från rökning, alkohol och andra droger, vilket alla har kopplats till lägre IQ-poäng senare i livet. Alkohol är särskilt farligt för den utvecklande hjärnan.
En studie från 2010, utförd av flera kanadensiska universitet, fann dessutom ett samband mellan mangan och andra metaller – såsom bly – i dricksvatten och lägre IQ-poäng hos barn. Även om dessa gifter påverkar under hela livet är deras effekter särskilt kraftfulla under hjärnans utvecklingsstadier.
Även om IQ till stor del är ärftligt kan föräldrar och vårdnadshavare hjälpa sina barn att nå sin högsta IQ-potential genom att erbjuda en stimulerande miljö. Detta inkluderar inte bara intellektuell stimulering, såsom böcker och högläsning, utan även god näring. Att läsa för sina barn kan exempelvis öka deras verbala intelligens.
En studie från 2007 visade att ammade bebisar tenderade att få betydligt högre resultat på IQ-test senare i livet än flaskmatade bebisar. Detta tros bero på att modersmjölk innehåller fettsyror som ger ett större näringsvärde åt den utvecklande hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online