Under de senaste femtio åren har systemet för barns psykiska hälsa genomgått en betydande utveckling. Genom denna process har ett mer samhällsbaserat och heltäckande omsorgssystem vuxit fram. Dessutom har en mer långsiktig strategi skapats för att hjälpa barn att inte bara återhämta sig från psykiska problem, utan också att bibehålla återhämtningen över tid.
En central utmaning när ett omsorgssystem för barns psykiska hälsa utformas är verkligheten att många barn har mer än en relevant diagnos. Karen Bellenir, författare till "Mental Health Information for Teens: Health Tips About Mental Wellness and Mental Illness", noterar att en majoritet av tonåringar och även yngre barn drabbas av så kallad dubbel diagnos. Det innebär att barn ofta diagnostiseras med både en psykisk sjukdom och missbruk eller beroende.
Ett omsorgssystem för barns psykiska hälsa måste därför ta itu med både det psykiska tillståndet och missbruksproblematiken för att återhämtning ska bli möjlig. Psykisk sjukdom och missbruk förstärker varandra i en ond cirkel. Ett barn kan till exempel försöka självmedicinera sina psykiska besvär med psykoaktiva substanser, vilket i sin tur förvärrar symtomen på själva sjukdomen.
Under de senaste två decennierna har National Council of Juvenile and Family Court Judges och andra organisationer insett vikten av principen om "den minst restriktiva miljön". När barn får behandling för psykisk ohälsa bör alla ansträngningar göras för att placera barnet i den minst restriktiva miljö som ändå möjliggör professionell hjälp.
Fram till mitten av 1970-talet placerades barn med psykiska problem ofta på institutioner i månader eller till och med år i taget. Under 1980-talet övergavs denna praktik i stort sett och ersattes av protocollet om den minst restriktiva miljön.
Tanken bakom den minst restriktiva miljön är att barn med psykiska problem har bäst förutsättningar att återhämta sig när de får stöd av friska och stabila människor i sin vardag. Alla barn har naturligtvis inte tillgång till sådana relationer med friska vuxna. Därför finns det situationer där ett barn ändå behöver placeras i en mer slutenvårdsliknande miljö för att få rätt behandling.
En avgörande del av varje omsorgssystem för barns psykiska hälsa är välstrukturerade eftervårdsprogram. Även när en behandlingsinsats inledningsvis visar goda resultat riskerar återhämtningen att gå förlorad om det saknas stödjande och terapeutiskt efterarbete.
Eftervården inom barnpsykiatrin omfattar allt från individuell rådgivning och terapi till stödgrupper med jämnåriga. En kombination av olika metoder – exempelvis både individuell samtalsterapi och gruppterapi – möter ofta barnets långsiktiga behov bäst och ger bästa chansen till varaktig återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online