En identitetsstörning är ett psykologiskt begrepp som beskriver en person med en förvrängd eller inkonsekvent självbild. Störningen uppstår oftast under tonåren, när en ung människa inte har hunnit utveckla en stabil självbild eller ett fungerande självkoncept. Vanliga orsaker är emotionell eller fysisk misshandel, trauma, försummelse eller andra känslomässiga sår som påverkar individens självpåfattning och känsloliv. En identitetsstörning påverkar personens livsstil och relationer både omedelbart och långt senare i livet.
Eftersom en person med identitetsstörning saknar en konsekvent självbild – den kan växla mellan att vara mycket hög och mycket låg – speglas humörsvängningar och självkänsla tydligt i de personliga relationerna. Vänner och familj kan hjälpa den drabbade genom att lyssna på dennes bekymmer och oroligheter, samt lämna situationen om humöret blir farligt. I ett romantiskt förhållande kan det dock vara svårare att hantera vardagen – partnern måste respektera att den älskade har ett psykiskt tillstånd som behöver behandlas.
En identitetsstörning gör att personens självkänsla ständigt är i förändring. En student med störningen kan ena dagen känna sig "på toppen av världen", lycklig, trygg och redo att ta sig an dagens utmaningar och njuta av livet. Nästa dag, eller till och med senare samma dag, kan hen känna sig så värdelös att hen inte anser sig förtjäna något, inte ens sitt eget liv. Den svikande självkänslan hindrar patienten från att verkligen lära känna sig själv, eller upptäcka vad som faktiskt får hen att må bra eller dåligt.
En person med identitetsstörning har svårt att binda sig vid något långsiktigt, särskilt när det gäller jobb, relationer eller en fast värdegrund, enligt Tess Wilkinson-Ryan, A.B., och Drew Westen, Ph.D., i en empirisk undersökning av störningen från år 2000. Ekonomiska problem uppstår när de jobb personen prövar på och sedan överger inte ger någon större inkomst för patienten och familjen. I relationer kan individen plötsligt känna sig otillräckligt omtyckt och försummad, och söka sig till andra personer att dela sitt liv med. Sexuell identitet kan också förändras över tid. Personen kan dessutom känna att hen behöver nya vänner, eftersom de egna värderingarna – som hela tiden skiftar – inte längre stämmer överens med vänernas.
En person med identitetsstörning i samband med borderline personlighetssyndrom definierar ofta sig själv utifrån en enda roll eller ett enskilt syfte. Hen kan identifiera sig med en viss grupp eller ett visst engagemang, exempelvis en politisk eller konstnärlig rörelse. Identiteten kretsar då helt kring gruppen, vilket hindrar personen från att faktiskt utveckla ett individuellt självkoncept och en egen stabil självkänsla. Problem uppstår när personen förlorar gruppen eller inte inkluderas i den, vilket kan leda till en total känsla av värdelöshet. Patienten har ofta också en "kameleonliknande" personlighet, där hen anpassar sig och antar olika personligheter beroende på vilken person hen interagerar med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online